Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GUBERNATOR (gubernatór Schroderus Dict. 124 (c. 1638)) l. GUVERNATOR, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(goub- c. 1640. gub- 1521—1663. gouv- 1638 (: General Gouvernatorens). -toor 1618. -tor 1521—1663. -tour 1629)
Etymologi
[av lat. gubernator, till gubernare (se GUVERNERA); med avs. på formen gouv- jfr GUVERNÖR]
(†)
1) riksföreståndare. Wij Gustaff Erickson Gubernator, sampt flere Andelige och Werldzlige Rådh vthi Swerige. GR 1: 18 (1521). Schroderus Os. III. 2: 348 (1635).
2) guvernör (se d. o. 1). Stiernman Com. 1: 186 (1563). Goubernatoren öffver Eestlandh. HH 20: 393 (c. 1640). SP 1780, s. 601. jfr Linde SvEkon. 61 (1888). — jfr GENERAL-GUBERNATOR.
3) chef (direktör) för handelskompani l. bärgvärk; jfr GUVERNÖR 2 a. Gubernatoren och Directores (för handelskompaniet). Stiernman Com. 1: 663 (1615). BergsCollegij Gubernator. PrivBergsbr. 1649, 1: a 3 b.
Ssgr (till 1, †): GUBERNATORS-TITEL. Schroderus Os. III. 2: 352 (1635). —
-ÄMBETE. GR 29: 739, 812 (1560).
Avledn. (till 2, †): GUBERNATORSKAP, n. = GUVERNÖRSKAP 1. OxBr. 9: 421 (1629).

 

Spalt G 1240 band 10, 1929

Webbansvarig