Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GUJAR guja4r l. gɯ-, m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(gayarder, pl. SvRStBevilln. 1823, s. 34. goujar Rinman. goujarder, pl. SvRStBevilln. 1812, s. 92. gujar NF (1882) osv.)
Etymologi
[av fr. dial. (nordöstra Fr.) goujart, ombildat av fr. goujat, av prov. goujat, eg.: gosse; till hebr. goj, (hedniskt) folk, nyhebr. goje, icke judisk kvinna, kristen tjänarinna hos judar]
metall. benämning på kolpojken l. koldrängen vid vallonsmide. Rinman (1788). SvRStBevilln. 1823, s. 34. UpplFmT 20: 120 (1899). 2NF (1908).

 

Spalt G 1296 band 10, 1929

Webbansvarig