Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
1) (i sht vard.) röra sig ryck- l. stötvis l. (smått) hoppa upp o. ned; äv., i förb. med prep. med: göra dylika rörelser med (ngn kroppsdel); vippa; äv. (i förb. med adverbial): röra sig framåt (springa, rida o. d.) med sådana rörelser. Spegel 163 (1712). På ojemn mark, .. då fordonet guppar starkt. KrigVAH 1828, s. 152. Båten började guppa. Almqvist AmH 1: 103 (1840). Jösse .. guppade hastigt till skogs. Skogvakt. 1893, s. 104. Två ryttare (kommo) guppande på stigen. Lundegård DrMarg. 2: 56 (1906). Han guppade med tårna .. under täcket. Sjödin StHjärt. 201 (1911).
2) (vard., föga br.) tr.: låta ngn guppa (i bet. 1). Farbror Runar guppade honom på sina magra knän. Öberg Makt. 2: 84 (1906).
Anm. Huruvida guppa hos Arvidi 80 (1651) är att föra hit l. till GUPPA, v.2, l. möjl. till GUPPA, sbst., kan icke avgöras.
GUPPA FRAM10 4. Engelsmannen guppar fram på sin långhalsade, fina häst. Geijer (1810) i MoB 7: 129. Laurin Folkl. 280 (1915). —
GUPPA UPP OCH NED10 4 0 4. CFDahlgren 5: 4 (1832). Han guppade upp och ned på den sviktande sängbotten. Bergman Mark. 117 (1919).
Spalt G 1374 band 10, 1929