Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GURGEL gur4gel, sbst.1, n.; best. gurglet.
gurglande, gurgling.
1) (knappast br.) till GURGLA, v.1 1. Björkman (1889; med hänv. till gurgling). Auerbach (1909; med hänv. till gurgling).
Spalt G 1375 band 10, 1929