Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GURGEL gur4gel, sbst.2, n.; best. gurglet.
(vard.) gräl, ”gruff”, ”bråk”, krakel. Nyblom Twain 2: 150 (1874). (De) ställde till gurgel med mötande borgare. PedT 1900, s. 374 (”174”). Engström 1Bok 131 (1905).
Spalt G 1375 band 10, 1929