| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GYCKLA jyk3la2, v. -ade. vbalsbst. -AN (föga br., Dalin Arg. 2: 74 (1734, 1754), Wulf Köppen 1: 289 (1799)), -ANDE, -ING (†, Schultze Ordb. 1383 (c. 1755)); -ARE (se d. o.); jfr GYCKEL, GYCKLERI.
1) (†) göra (urspr.: meningslösa) rörelser (fram o. tillbaka l. i olika riktningar) l. åtbörder; ofta i fråga om rörelser med syfte att mystifiera l. roa ngn (jfr 2); särsk. i förb. med prep. med för att beteckna det med vilket man utför rörelsen. Sittia och leka medh fötterna, hörer narrar till, lijka som och at göckla medh henderna, ähr tecken till at then samme icke är wedh fulkomligh skääl. Hambræus Erasmus A 14 b (1620). (De katolska prästerna bruka under mässan) icke stå stilla på en Ort, .. göckla medh Fingren, andas åt Kalken och vphöija honom. Schroderus Os. III. 1: 370 (1635). Den sägs wara rätt galant, / Som .. / Gycklar styft med Kropp och Händer. ÖB 65 (c. 1712). Lindfors (1815).
2) (numera bl. arkaiserande) i fråga om förevisning l. föreställning med syfte att underhålla l. roa åskådarna l. åhörarna; göra taskspelar- l. trollerikonster; förr äv. övergående i bet.: roa sig, förlusta sig; leka. Skogzmän som Dantzade, Spelade och Gycklade kring deras Eldar. Rudbeck Atl. 3: 597 (1698). Danserskor, hela det skrå, som gycklar för födan. Adlerbeth HorSat. 8 (1814). (Landstrykaren) spörjer .., om köpmännen vilja, att han skall gyckla för dem, ock vilja gifva honom mat ock dryck till lön. Landsm. V. 6: 124 (1891). — särsk. i bildl. anv. Hof Skrifs. 150 (1753). (Skämtet) förlorar sig här (i Dalins Argus) ofta i ett vidlyftigt joller. Figurerna grimacera och satiren gycklar. Leopold 5: 433 (1799).
3) (i vitter stil) på förvillande l. förledande sätt driva sitt spel, driva sitt gyckelspel; i sht i fråga om förvillande l. förledande bild l. syn l. fantasiprodukt. Alla de förhoppningar som ännu gyckla för min inbillning. Granberg Dram. 293 (1811). Likt lyktegubbar gycklande i natten. Tegnér (WB) 9: 172 (1841). Han, som nu lät den af hertig Karl försmådda kronan gyckla för hertig Fredriks .. svaga ögon. Topelius Vint. I. 1: 48 (1863, 1880). Roos Skepp 170 (1896). — särsk. med obj.: för (ngns) fantasi framkalla ngt som bl. är ett bländvärk l. ett falskt sken av ngt. Wingård 2: 195 (1816). (Jorden) gycklar (med blommor) lifvets bild på grafven än. Tegnér (WB) 3: 135 (1821). Ljus, som i spridda drag / gycklar oss dag. Österling Fränd. 2: 23 (1916).
4) uppträda ss. rolighetsmakare, föra skoj, skoja, ”stollas”; skämta; äv.: säga (ngt) bl. ”på skoj” (motsatt: på allvar). Lätt och fiken, jag mig insmög, / Gycklande bland jungfruchorer. Tranér Anakr. 9 (1826, 1833). Jag bara gycklade. Björkman (1889). ”Skänk hela gubben Grothusen till slav åt sultanen!” gycklade Grothusen. Heidenstam Svensk. 2: 215 (1910). Gyckla för att roa folk, som en clown på en marknad. Östergren (1926); jfr 2. — särsk. i förb. med prep.: på ett gäckande sätt driva skämt (med ngn l. ngt), gäckas (med ngn), ”skoja” l. driva (med ngn), göra spe (av ngn l. ngt). Så har du stått och gycklat med mig hela tiden din plumpa bondlymmel. Gyllenborg Sprätth. 76 (1737). Det låg i Tolls lynne en viss benägenhet att gyckla litet öfver andra, till och med öfver sig sjelf. Malmström Hist. 6: 386 (1877). Det behagar gammalt folk att gyckla med ungdomar, som behaga dem. Bergman JoH 6 (1926).
GYCKLA FRAM10 4. (i vitter stil) till 3: på förvillande l. förledande sätt framkalla (fantasibilder o. d.). När drömmen vill gykla fram retande men orena bilder. Bremer Brev 1: 439 (1837). Janson Par. 65 (1900). jfr FRAMGYCKLA. —
GYCKLA FÖR. [jfr t. vorgaukeln] (†) till 3: föregyckla, förespegla. Hvad bilder skrytet jemt dem gycklar för! Tegnér (WB) 9: 167 (1841). Kullberg Ariosto 1: 362 (1865). —
GYCKLA I 10 4. (föga br.) till 4: gm l. med skämt få (ngt) att ”gå i” (ngn). Jag har ofta måst gyckla sanningen i folk. Dalin Arg. 2: 159 (1734, 1754).
Spalt G 1391 band 10, 1929