| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GYLTA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(i Bärgslagen, †) liggmila; äv.: mindre mila som består av de okolade bränder som blivit kvar efter en riven mila; jfr FANT, sbst.1 Granagrius FerrNoreberg. 14 (1721). Gyltor voro sådana slags (kol-)milor, som skola brukas än i Dalarne, då man lägger ståckarne i rad öfver hvarandra, såsom i en vedkast. Fernow Värmel. 619 (1779). Rinman 2: 26 (1789).
Spalt G 1402 band 10, 1929