| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GYNNSAM jyn3~sam2, adj. -samma; -sammare. adv. -T.
1) välvilligt stämd mot (ngn), välvillig, benägen, bevågen, gunstig; förr om person l. om ngns vilja, sinnelag o. d., numera bl. ss. adverbiell bestämning. Vara gynnsamt stämd mot ngn. Men i alt detta slutar iag min willia utj Eders Faderl. Högwyrdighetz godtfinnande och Gynnesamma ompröfwande. VDAkt. 1697, nr 379. Ack ömma Gud! mig gynsam var. Stenborg Nina 39 (1792). Ehuru Kristina nu mera var honom ganska gynnsam. Fryxell Ber. 10: 38 (1842).
2) fördelaktig, förmånlig; lämplig, gunstig; om underrättelse o. d.: som går i önskad riktning, god, glädjande. Gynnsam vind. Taga en gynnsam vändning. Gynnsam handelsbalans. Ett gynnsamt år för jordbruket. Invärka gynnsamt på ngn. Ett gynnsamt tillfälle. I gynnsammaste fall. Visa sig i gynnsam dager. Bliva gynnsamt bedömd (om person l. sak). Yttra sig gynnsamt om ngn l. ngt. Det omedelbara intrycket var gynnsamt. Ett gynnsamt mottagande. Möller (1807). Väderleken var oss denna gången mer gynsam. Læstadius 1Journ. 410 (1831). Gynsamma geologiska förhållanden gifva åt denna trakt (omkring Storsjön) en märkvärdig fruktbarhet. Höjer Sv. 3: 189 (1882). I det längsta hade han (dvs. konung August) bibehållit hoppet om ett gynsamt svar på fredskommissariernas förslag till Carl den tolfte. Carlson Hist. 7: 225 (1885). I dessa gynsamma omdömen instämde alla de gamle Gustavianerna. Wirsén i 3SAH 2: 188 (1887). (Drottning Wilhelmina) tillträder .. regeringen under de gynnsammaste auspicier. PT 1898, nr 229, s. 2. — jfr HÖG-, MISS-, O-GYNNSAM.
1) (†) till 1: bevågenhet, välvilja; benägenhet. VDAkt. 1701, nr 208. Redan hos hans (dvs. G. Knös’) fader hade man .. tyckt sig skönja någon gynnsamhet för Svedenborgs lära. BL 7: 126 (1841). SvTyHlex. (1851).
Spalt G 1412 band 10, 1929