Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GYTTRA jyt3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.); jfr GYTTER, GYTTRA, sbst.
Ordformer
(giut(t)- 1674—1682. gytt- (gyt-) c. 1747 osv.)
Etymologi
[sv. dial. jyttra (Västmanl.), jöttra (Dalarna), juttra ihop (Uppl.), gytter (Finl.), grumla; r- avledn. till GJUTA, v.]
1) (†) utgjuta, låta rinna l. strömma (i rännilar). Ifrån the höga Klipporna, som .. gjuttra och sända neder på Marcken ett friskt och rinnande Watn vthur sielfwa Bärgzrötterne vpstiger Elfwen Zioberis. Sylvius Curtius 436 (1682).
2) (†) (i vatten o. d.) avsätta (slam o. d.), åstadkomma genom uppslamning. Moraset .., hwilket Euphrates, strömmande in vthi Pallacone Elff, på andra sijdan giuttrar och vpwäcker. Sylvius Curtius 42 (1682). — särsk.: konglomerera; i sht i fråga om den konglomeration (urspr.: konglomeration i vatten) varigm olika bärgarter ansågos ha uppkommit; i sht i p. pf. o. ss. refl. Linné Stenr. 72 (c. 1747). (Smärre stenar som) genom något häftande ämne .. blifvit til en klump sammanlimmade, eller gyttrade. Rinman 1: 732 (1788). Weste (1807).
3) tränga l. foga samman (föremål) så att det uppstår en (oordnad) samling; särsk. bot. i p. pf., om tätt sittande blommor l. blad o. d.; numera i sht om byggnader o. d. som ligga tätt intill varandra (i oordnad massa); i sht i p. pf. o. ss. refl. Hartman Fl. XLV (1820). Därs. XXII (1838). (Husen i det äldsta Rom) gyttrade sig i dalarna eller klättrade upp för höjderna. NF 13: 1311 (1889). Den äldsta delen af staden (Viborg) utgöres af den s. k. fästningen, kring hvilken befästade del under seklernas lopp flere förstäder gyttrats. Ramsay VägvFinl. 242 (1895). Blommorna sitta gyttrade i ax. Elfving Kulturv. 96 (1895).
Särsk. förb.: GYTTRA (I)HOP10 (0)4, äv. TILLHOPA040 l. 032. jfr (I)HOPGYTTRA.
1) (†) till 2: avsätta i vatten o. d., så att ngt hopas l. samlar sig (ss. fällning); äv. refl. Sylvius Mornay 8 (1674). Medh sin Kropz rörelse och öffningh drifwa bort ifrån sigh then skadelige wätska, som wille sambla och vthi Kroppen giuttra sigh tilhopa til allehanda Siuckdom. Dens. Curtius Dedic. a 3 b (1682). Nordforss (1805).
2) till 3; äv. refl. Nordforss (1805). De fördömde, gyttrade tillhopa, / Våndas, vrida sig i fåfäng sträfvan / Att ej sjunka. Wennerberg 1: 132 (1881). All bärgningsmateriel gyttrades (gm stormen) ihop till en enda röra. GHT 1896, nr 245 A, s. 3. —
GYTTRA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. jfr SAMMANGYTTRA.
1) (†) till 2: konglomerera. Linné Stenr. 72 (c. 1747). SvMerc. IV. 3: 273 (1759).
2) till 3; äv. refl. Fries BotUtfl. 1: 132 (1843).
Avledn.: GYTTRIG, adj. till 3: hopgyttrad, sammangyttrad; rörig. Björkman (1889). (Arkitekten har) trängt ihop alla lokaler (i byggnaden) på ett sätt, som vid första blicken verkar nästan gyttrigt. TT 1899, Byggn. s. 102. En gyttrig blandning av allehanda ingredienser. Larsson Världskris. 144 (1920; i bild). —
GYTTRING, r. l. f.
1) (†) till 2; särsk. konkret: konglomerat, konkrement. Linné SvArb. 1: 26 (1754). Rinman (1788; om breccia). Nordforss (1805). jfr SAND-, STEN-, URIN-GYTTRING m. fl.
2) till 3; ofta konkret.: anhopning, oordnad samling, gytter. Westring SvLafv. 2: 130 (1805). Holmen var en gyttring af minst fyra andra. Strindberg Hafsb. 86 (1890). särsk. bot. om huvudlikt blomknippe o. d. Lundström Warming 218 (1882). Forssell InlBot. 152 (1888). jfr AX-, BLOM-GYTTRING.

 

Spalt G 1415 band 10, 1929

Webbansvarig