Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÅDING, f.
Etymologi
[fsv. gadhing, liksom ä. d. gading av mnt. gadinge, vad som passar ngn, ngns behag l. lust, till gaden (se GADDA, v.2) i bet.: lämpa sig för l. anstå, behaga l. tilltala ngn]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] vad som lämpar sig l. är passande (för ngn). Thenna (guldkedja) är Sixtens gådingh, migh tyckier. Messenius Disa 27 (1611).
2) vad (ngn) finner behag l. lust i l. tycker om, vad som tilltalar (ngn). Then en skalk är, han är hanss gådingh. Rondeletius 95 (1614).

 

Spalt G 1506 band 10, 1929

Webbansvarig