gängad | SAOB

Publicerad 1929

GÄNGAD jäŋ3ad2, p. adj.

Etymologi

[i bet. 1 p. pf. av GÄNGA, v. 1; i bet. 2 avledn. av GÄNGA, sbst. 2]

1) försedd med gängor. Weste (1807). Släta och gängade bultar. 2NF 19: 228 (1913).

2) som har (så l. så många l. så l. så beskaffade) gängor; i ssgrna DUBBEL-, ENKEL-, FLAT-, FLER-, GROV-, HÖGER-, JÄRN-, PLATT-, RUND-, SKARP-, TRÄ-, VÄNSTER-GÄNGAD m. fl.

Spalt G 1609 band 10, 1929

Webbansvarig