Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÄRD jæ4rd, sbst.3, r. l. m. (m. Larsen (1884), WoJ (1891)) ((†) n. Björkman (1889; sannol. felaktigt)); best. -en; pl. -er32 (Witt Skeppsb. 261 (1863) osv.) ((†) -ar Stjerncreutz (1863), WoJ (1891)); förr äv. GARD, sbst.2, r. l. m. (m. Weste) l. n. (Rålamb 10: 19 (1691)); pl. -er (Rålamb 10: 21 (1691), Deleen (1829)), ss. n. = (Rålamb 10: 19 (1691)) l. -en (Rålamb 10: 21 (1691)); förr äv. GÅRD, sbst.2, r. l. m.; pl. -ar (Ekbohrn NautOrdb. (1840), Dalin (1852)) l. -er (Röding SD 37 (1798)).
Ordformer
(gärd (gerd) 1863 osv. — garden, pl. best. 1691. garden, pl. obest. 1691. garder, pl. 1691—1829. gårdar, pl. 1840—1852. gårder, pl. 1798).
Anm. Av formerna gard o. gård är den förra anträffad bl. i pl. o. ss. senare led i ssgr, den senare bl. i pl.
Etymologi
[jfr d. gærd, gærde, av nt. gere, gerde l. holl. geerde, förr äv. gaarde, sannol. motsv. GJORD, sbst. Jfr GÅRDING. Formen gard är möjl. lånad från fr. garde (se GARDE) i motsv. anv.]
sjöt. vart särskilt av de båda tåg l. skänklingar med taljor varmed en gaffel l. ett spri stöttas i sidled; oftast i pl. Rålamb 10: 19 (1691). Gafflarna hissas med två fall, klofall och pikefall, samt stöttas åt sidorna med gärder. Wrangel SvFlBok 71 (1898). BonnierKL (1924). — jfr GAFFEL-GÄRD.
Ssgr (sjöt.): GÄRD-LÖPARE, r. l. m. (gard- 1730—1794. gärd- 1920) (föga br.) tåg som är skuret i blocken på en gärd. Rajalin Skiepzb. 179 (1730). Röding 1: 645 (1794). Stenfelt (1920). —
-SKINKEL. (gärd-) (numera föga br.) = -SKÄNKLING. Stenfelt (1920). —
-SKÄNKLING. (gard- 1730—1798) tåg vari övre blocket hänger på en gaffelgärd. Rajalin Skiepzb. 179 (1730). Röding SD 37 (1798).

 

Spalt G 1617 band 10, 1929

Webbansvarig