| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GÄSTA jäs3ta2, v. -ade (HH XI. 1: 25 (1530: gästade, p. pf. pl.) osv.) ((†) pr. ind. sg. -er SthmSkotteb. 1524, s. 278, Liljestråle Fid. 1090 (1772); ipf. gäste JönkTb. 139 (1540), Hallenberg Hist. 3: 159 (1793); sup. gäst HH XI. 1: 17 (1531), Brenner Dikt. 1: 127 (1697, 1713); p. pf. gäst GR 9: 71 (1534), VDAkt. 1693, nr 889 (: uthgiästa, pl.); p. pf. pl. gästne GR 3: 124 (1526), Därs. 19: 323 (1548)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se d. o.), -ING (se GÄSTNING), -NING (se d. o.).
— jfr BEGÄSTA.
1) (i fråga om äldre förh.) motsv. GÄST, sbst.1 3 a: under resa o. d. taga in hos (vid vägen boende person) o. av (honom) erhålla husrum o. förplägnad för sig o. sina hästar o. d.; äv. utan obj.; särsk. i fråga om inkvartering beroende på åliggande för den tillfällige värden; ofta i fråga om underhåll av konungen samt ämbetsmän o. krigsfolk m. fl. vilket ss. en skyldighet påvilade särsk. allmogen o. innebar ett slags skattebetalning; äv. i fråga om konungens l. större godsägares resor omkring till sina gårdar, varvid de skulle underhållas av sina därvarande underlydande. Biscop Jngemar .. motthe gestha closther landtboor saa well som andher landbondher j hanss biscopsdömme medh ij (dvs. två) hesthar. GR 3: 52 (1526). Sådane seller .., ther .. geste uti hans Nådes nampn och hafve ther hvarken scrifftlig bevisning eller vissord opå. RA 1: 229 (1538). Wii förnimme, Lassze Päderszon, atth du äst dragin in j Närike och gäster ther for wår fodring. GR 16: 40 (1544). (Prästerna bliva) af wåre Knechter öfwerfalne och oskälige gästne. Därs. 19: 323 (1548). Den som utan betalning gäste någon Präst eller Bonde, skulle Fogdar .. hafva magt att föra till nästa Kronans fängelse. Hallenberg Hist. 3: 159 (1793; i fråga om förh. i början av 1600-talet). De skottska konungarna brukade en gång om året resa igenom landet och gästa. Hagberg Shaksp. 9: 325 (1850). — särsk.
b) (†) med obj. betecknande naturaprestationer o. d.: gm ”gästande” uttaga (naturaprestationer o. d.). Yterligere som thu och begärer wethe wår willie, om thu skaltt gästhe nogot af then Fougdte Fodringen ther i Lähnet, Så äre wij ther till fridtz medh att thu gäster så mykit som thu behöfwe kan till tig och Karlarna. GR 15: 574 (1543). Därs. 26: 692 (1556).
2) (numera föga br.) motsv. GÄST, sbst.1 1 b o. c samt 3 b: logera, bo; äv.: söka härbärge (ngnstädes), taga in (ngnstädes); jfr 1. SthmSkotteb. 1524, s. 278. Latt folket frå tigh ath the gåå vthi köpstädherna och nesta byianar, ther the mågha gesta, och finna maat. Luk. 9: 12 (NT 1526). I samme hus, som förskriffne Per Nielsson geste i. JönkTb. 139 (1540). LPetri 1Post. F 2 b (1555). Jag gäste på wärdshuset San Marco. SvBrIt. 1: 77 (1698). Hvar gästar han i staden. Heinrich (1814). Cavallin (1875). — särsk. i uttr. gästa till kammare och disk, hava kost o. logi (ngnstädes). Rudbeck Bref 199 (1684).
3) (i sht i skriftspr.) motsv. GÄST, sbst.1 4: komma ss. gäst till (ngn l. ngt ställe), uppehålla sig ss. gäst hos (ngn) l. på (ngt ställe), besöka (ngn) för sällskapligt umgänge o. d.; utan obj.: uppehålla sig ss. gäst (ngnstädes l. hos ngn). Jag vill nu resa af landet ut, / De främmande herrar att gästa. SvFolkv. 1: 114. The .. knorradhe .. alle säyandes, ath han (dvs. Jesus) ingongen war till ath gesta när en syndare. Luk. 19: 7 (NT 1526; Bib. 1917: Han har gått in för att gästa hos en syndare). Jdagh moste iagh gästa j titt hws. Därs. 5 (Bib. 1541; NT 1526: töffua). Then Drotningen som kom Kung Salomon at giästa. Spegel GW 25 (1685). Blif min son till dess och gästa i min kungssal som förut. Tegnér (WB) 5: 131 (1820). Själfve Bismarck hade en gång gästat honom (dvs. Tornérhjelm) på Vrams Gunnarstorp. De Geer Minn. 2: 201 (1892). Ljufva ferier, då jag stundom gästa fick hos mina vänner! Wirsén Ton. 132 (1893). — särsk.
a) (numera knappast br.) med en av prep. på inledd bestämning angivande den traktering varmed ngn undfägnas, då han gästar ngn; äv. bildl. Emedan de (dvs. de anhöriga) i detta afseende äro nästan så ädelmodiga som jag, så tillåter jag, Anna Lisa, sjelfhärskarinna öfver ditt hjerta med underliggande provincer att de få gästa på en del af din tillgifvenhet. Geijer Brev 56 (1809); jfr 6. När någon (av skolgossarna) öppnade en (mat-)kista .. egde hvem som behagade att gästa honom på nära nog hvad och huru mycket han ville. GHT 1897, nr 234 B, s. 2 (c. 1860; i skildring av förh. vid Frösö skola).
b) [jfr GIVA, v. I 1 d] (†) i uttr. giva (ngn) gästa, undfägna l. förpläga (ngn med mat l. dryck). (Lappen) kokade .. några torra rödingar jemte renkött och gaf mig gästa. Læstadius 2Journ. 11 (1833).
c) (†) i uttr. gästa hem till ngn (jfr 1 a), gästa ngn, besöka ngn. Hennes (dvs. Marias av Pfalz) Herr Fader war en Chur-Furste wid Rein, / Twänne resor giäste jag hem till sin. Carl IX Rimchr. 45 (c. 1600).
d) (†) motsv. GÄST, sbst.1 4 b. Lät, til sidsta spis på jord, mig få Jesu Nattvard gesta. Kolmodin Rök. 118 (1728).
4) (i sht i skriftspr.) i utvidgad anv. av 3: besöka (en plats l. ett land o. d.) o. vistas där längre l. kortare tid; äv. utan obj. o. med adverbial; stundom närmande sig l. övergående i bet.: (stadigvarande) befinna sig l. vistas l. uppehålla sig (i ett land o. d.); äv. oeg., om djur. Brasck Apg. E 4 b (1648). Om någor långan Tjd i Danska Länder giäste / Och såg ej Chroneborg, blant theras Slott thet bästa (så ”vore det skam och nesa”). Spegel GW 59 (1685). Med ring och tro jag fästat / Den skönsta tärna mig, / Som nordens bygder gästat. Oscar II 3: 106 (1888). Om äfven i andra landskap (än i Skåne) näktergalarne förkunna vårens ankomst, så torde de dock talrikast gästa de skånska lundarne. Nathorst LandtbrSk. 5 (1896). Den medlem av det brittiska kabinettet, som för någon tid sedan gästade vårt land. Segerstedt Händ. 26 (1923, 1926). — särsk. (mindre br.) oeg., i fråga om vistande vid läroanstalt o. d. Jönköpings högre lärdomsskola gästades ett par terminer af en stockholmare, Åbrandsson. Rydberg Varia 261 (1891, 1894).
5) (†) motsv. GÄST, sbst.1 4: mottaga (ngn) ss. gäst, undfägna (ngn), göra gästabud för (ngn). Lind (1749). (Pythius) gästade nu hela konungens här och Xerxes sjelf på det herrligaste. Carlstedt Her. 3: 40 (1833). (Matteus) hade nyss emottagit Mästarens kallelse att vara hans lärjunge, han hade nyss gästat Jesus i sitt hus. Thomander Pred. 2: 406 (1849). Kellgren Nal 195 (1852). Schulthess (1885).
6) (i Norrl. o. Finl., bygdemålsfärgat) motsv. GÄST, sbst.1 4: kalasa, festa; äv. ss. dep.; äv. bildl. Hela den följande dagen gästade man och glamade vid en förträfflig bål. Perdén Kitunen 11 (1834). ”Tja, nu är det slut med ryssen och då kunde vi ge oss i lag med fransman och gästas på nytt. Högberg Frib. 231 (1910).
7) (i sht i högre stil) motsv. GÄST, sbst.1 5, bildl.: komma ss. ”gäst” till (ngn l. ngt ställe), vistas ss. ”gäst” hos (ngn) l. på (ngt ställe); äv. utan obj. Christus hafwer intet lust til at gästa, utan hos them, som fägna Honom med glädje. Spegel Pass. 49 (c. 1680). Misstankar böra ej i ädla hiertan gästa. Knöppel Reg. 12 (1741). Sauls andar ville hos mig gästa. Böttiger 1: 39 (1856). Han tog profeten Zaratustras skrifter, / och nu från brasans lek hans ögon gästa / en sida slagen upp i Zendavesta. Rydberg Dikt. 2: 33 (1891). — särsk.
a) [efter motsv. uttr. i isl.] (i arkaiserande stil) i fråga om fornnordiska förh., i uttr. gästa (hos) Oden, gästa (i) Valhall o. d., dö. Wij monnom i afton / Oden gästa. Verelius Herv. 68 (1672). Vi skola i afton giästa i Valhall, thet är, dö och fara til Odens sal. Björner Hrolf 124 (1737). Tegnér (WB) 2: 67 (1811).
b) motsv. GÄST, sbst.1 5 c α, om i ett land infallande fiender l. om döden l. sjukdom, nöd o. d.: komma till (ngn l. ngt land o. d.) i fientlig avsikt, hemsöka l. anfalla (ngn l. ngt land o. d.); utan obj.: vara l. befinna sig ss. fiende (ngnstädes), husera. När fienderna så j Swerige geste. Svart Gensv. H 2 b (1558). Ehrenadler Tel. 641 (1723). Döden han vill oss gästa. Kellgren (SVS) 6: 20 (1773). Om krigets örnar gästat andra länder, / .. Har intet örlig nalkats svenska stränder. Wirsén i 3SAH 9: 3 (1894). I samma hem gästade den timliga nöden äfven vid ett annat tillfälle. JulhälsnLinköp. 1909, s. 53.
8) (föga br.) motsv. GÄST, sbst.1 6, om skådespelare, sångare o. d.: uppträda ss. gäst, gästspela, gastera. Lundin Alp. 129 (1883). Östergren (1926; angivet ss. mindre vanl.).
Spalt G 1647 band 10, 1929