Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÖLA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. jöla, göul (m. fl. former), böla, skråla m. m., motsv. nor. dial., isl. gaula; jfr nt. gaulen, skrika, tala i jämmerlig ton; till stammen i GÖ, v.; jfr GÖLING, sbst.2]
(†) böla, skråla. Tå kom p(e)r schraddare in och satte sig I högzstolenn(;) när te begyntte siunga giölade hann som eth nöött. VRP 1615, s. 282.

 

Spalt G 1681 band 10, 1929

Webbansvarig