Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HALLÄNDSK hal3~län2sk, i särskilt vårdat tal äv. ~län2dsk, stundom 40 (ha`lländsk Weste).
Ordformer
(-landsch 1669. -landsk 1723—1729. -lansk 1653—1657. -ländsk c. 1776 osv.)
adj. till HALLAND. Den hallanska adelen. Ekeblad Bref 1: 238 (1653; rättat efter hskr.). Hallandska kusten. 2RA 1: 379 (1723). Det halländska mergeldistriktet. Nathorst JordH 1030 (1894). — jfr NORD-, SYD-HALLÄNDSK.
Avledn.: HALLÄNDSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) halländsk kvinna. Skånskan sir då något ut för ögat .. men Hallänskan sir ut som fan. CAEhrensvärd Brev 2: 122 (1796).
2) halländskt språk, halländsk dialekt. Almqvist SvSpr. 243 (1840). Lundell (1893).

 

Spalt H 88 band 11, 1930

Webbansvarig