Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAMBURGARE ham3~bur2jare, äv. 4~100, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(-borger 1565 (: -borgerenn, sg. best.)— 1620. -burger 1635 (pl.)—1700 (pl.). -burgare 1807 osv. -bårger, pl. 1659)
Etymologi
[jfr t. hamburger]
1) person som är bosatt i l. bördig från Hamburg. TbLödöse 566 (1620). Malmström Hist. 2: 16 (1863).
2) fartyg hemmahörande i Hamburg. BtFinlH 4: 300 (1565). Ekeblad Bref 2: 116 (1659).

 

Spalt H 201 band 11, 1930

Webbansvarig