Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAMMARE ham3are2, sbst.4, r. l. m.; best. hammaren; pl. hamrar.
Ordformer
(hambrar, pl. 1728. hamrar, pl. 1735)
Etymologi
[av ovisst urspr. Trol. är ordet samhörigt med förleden i HAMMARSKIFTE, sbst.2 Ordet motsvaras i finska handl. av vasarat, ”hammarland”, av vasara, redskapet hammare]
(förr) benämning på åker l. äng som ligger utanför (l. vid sidan av) en bys inägor (o. är orienterad i annat väderstreck än dessa). Vijdare uthbrötz 6 st. Hambrar. Fennia LII. 1: 47 (i handl. fr. 1728). Därs. 48 (i handl. fr. 1735).
Ssg: HAMMAR-SKIFTE, sbst.1 [fsv. hambre skift (Åbo svartbok)] (†) = HAMMARE, sbst.4 Norr ther om ett hammarskiffte innehölt 360 ahl(na)r. Fennia LII. 1: 50 (i handl. fr. 1735).

 

Spalt H 212 band 11, 1930

Webbansvarig