| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HANDGREPP han3d~grep2, vard. äv. han3~, n.; best. -et; pl. =.
1) (†) till HAND 2 b ϑ: handslag; med handslag given försäkran. Frijheter, besegld breff, konungsligh ord och handgrip bleff icke hallet. OPetri Kr. 299 (c. 1540). Svart G1 57 (1561).
2) [i denna bet. tidigast uppvisat i bildl. anv. (se b α)] till HAND 2, 3, 9: grepp med handen (l. händerna); handrörelse som erfordras för utförandet av ngt; manipulation; särsk. om handrörelse vid hanterande av värktyg, redskap o. d. som i förekommande fall utföres på ett bestämt sätt o. som måste inläras gm övning. Inlära, öva handgreppen (i ngt). Kunna, känna till handgreppen, ha handgreppen inne; äv. bildl. (jfr b). Göra ngt med ett enda handgrepp. Kempe Graanen 97 (1675). Den konstlade musik, som genom .. svåra handgrepp tror ersätta bristen af smak och känsla. Kellgren 3: 180 (1785). Vid dessa (kvantitativt analytiska) försök behöfvas en mängd handgrep, som .. bäst läras derigenom att man ser dem utföras af en van person. Berzelius Kemi 2: 799 (1822); jfr b. Handgreppen för bråckets återinförande. Lovén Anv. 79 (1838). SJ 2: 523 (1906). — särsk.
a) (i sht mil.) i fråga om hanterande av vapen. Öva handgrepp. Söderman ExBook 60 (1679). Handgreppen vid eldgifning med 1870 års karbin. EldhandvSkjutsk. 2: 93 (1877). — jfr ANLÄGGNINGS-, LADDNINGS-HANDGREPP m. fl.
b) i bildl. l. överförd anv.: tillvägagångssätt, förfaringssätt, metod; konstgrepp; vanl. i pl.; numera i sht (med nära anslutning till den eg. bet.) i fråga om det yttre l. tekniska l. formella behandlingssättet av ngt o. d., teknik; förr äv. övergående i bet.: skicklighet, färdighet, handlag; i uttr. de första handgreppen o. d. äv. närmande sig bet.: de första grunderna (i ngt) o. d. AOxenstierna Bref 1: 9 (1642). De förnämsta handgrepen i proberkonsten. Linné Stenr. 58 (c. 1747). Stilens inre lif har flyktat, men handgreppen äro ännu qvar. Lysander RomLittH 7 (1858). De lärometoder, som han (dvs. K. XII) varit underkastad, stödde sig på helt andra pedagogiska regler och handgrepp än våra dagars. Hjärne K12 3 (1902). jfr SJUKVÅRDS-, UPPFOSTRINGS-HANDGREPP m. fl. — särsk. (†)
α) fint, knep, list. När thetta emoot hans wilia gick, / Ett annat handgrep han tå anfick. Messenius Ret. C 4 a (1610).
β) konkret(are): anvisning (för ngt), handledning (i ngt). Iag .. hafwer (med denna bok) welat gifwa ett lättare och enfaldigare Handgrep till Skepzbyggeriet, än någon för detta giordt hafwer. Rålamb 10: Dedik. 1 (1691). Grundell AnlArtill. 1: 63 (c. 1695).
3) (numera mindre br.) till HAND 3: handtag (se d. o. 4), grepe; ”grepp”. Tiderus GrLat. 62 (1626). Handgreppet (på porthandtaget) bildades af en metallskena, som upptill kröntes af en lapphund. TT 1901, D. s. 47.
4) (mindre br.) till HAND 3; om ”greppet” mellan tummen o. de övriga fingrarna; äv. om motsv. del av handske l. vante. Alströmer Får. 38 (1727). Handskar med .. handgreppet af bock- eller getskinn. Heidenstam Karol. 1: 79 (1897). Högberg Storf. 97 (1915). — jfr BOCKSKINNS-, RENSKINNS-HANDGREPP m. fl.
5) (†) till HAND 8: handgripligheter, handgemäng; strid. G1R 29: 330 (1559: handtgriip). At thet til wapnskiffte och handgrep .. Swenske Män emellan .. kommit .. är. Stiernman Riksd. 473 (1599).
-ÖVNING.
Spalt H 370 band 11, 1930