| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HANDIKAPP han4di~kap1 l. han3di~kap2 (äv. med mer l. mindre eng. uttal), r. l. n.; best. -en, ss. n. -et; pl. =, stundom -s (THästv. 1870, s. 14).
1) sport. hästkapplöpning vid vilken de tävlande hästarna belastas olika på grund av sina egenskaper, för att utsikterna till pris skola så mycket som möjligt utjämnas; i utvidgad anv. om varje sportstävlan där man gm bestämmelser av olika slag sökt göra utsikterna till pris lika för de tävlande. (Stoet) Ignatia .. segrade i .. Handicap’et. THästv. 1869, s. 110. Balck Idr. 1: 264 (1886; i utvidgad anv.).
2) sport. försvårande villkor (extra belastning osv.) som den starkare får underkasta sig i sportstävlan, resp. den fördel (t. ex. försprång, start från bättre plats) som den svagare tillgodonjuter; äv. mera obestämt, om det förfaringssätt varigenom ovan antydda åtgärder vidtagas. TIdr. 1881, s. 2. Balck Idr. 2: 612 (1887). Om paymastern sköt ett af sex skott utom ringen, förlorade han sina fem träffar, det var hans handicap. Zilliacus Hågk. 121 (1899). Den svagare .. (tilldelar man) ett visst försprång, och detta försprång benämnes handicap. IdrB 3: 74 (1907). SDS(A) 1930, nr 103, s. 12.
3) i överförd anv. av 2: omständighet som minskar ngns utsikt att reda sig mot medtävlare o. d., svårighet, hinder. Böök ResTyskl. 78 (1916). Den handicap i klimatiska förhållanden, som vårt nordiska jordbruk har att räkna med gentemot andra länder. TT 1927, Allm. s. 93.
-VIKT. i fråga om hästkapplöpning: av handikappare bestämd vikt som deltagande häst har att bära. Alltefter olika bestämmelser bära hästarna under löpningen åldersvikt, handikapvikt l. fri vikt. 2NF 32: 413 (1921).
1) sport. belasta med handikapp; bestämma handikapp för (deltagarna i en sportstävlan). På utländska (tävlings-)banor ”handicapas” hästarne i vissa löpningar dels medelst vigter, dels derigenom att de bättre hästarne få lemna de sämre försprång eller genom båda sätten i förening. Balck Idr. 1: 341 (1886). (Hingstens) på Arvika trafvarbana .. vunna rekord (hade) ställt honom ogynnsamt vid handicapningen. NTIdr. 1902, Julnr s. 7. särsk. [efter eng. handicapper] ss. vbalsbst. -are: sakkunnig, opartisk person som vid tävlan utför handikappningen. Balck Idr. 1: 264 (1886).
2) i utvidgad l. bildl. anv., i sht om sak: göra det svårt för (ngn) att vinna priset l. hinna målet, försätta (ngn) i en ofördelaktig ställning; särsk. i p. pf. med adjektivisk bet. Svårt handikappad, gm omständigheterna, egenskaper osv. illa utrustad för att lyckas i det som föreligger. (Båten) Vikingen stod dock, som man kallar det, illa handicappad, ty byggd 1897 som han är, tillhör båten redan en åldersklass, som kan räknas till de äldre. SD(L) 1900, nr 359, s. 3. Vägarna voro tunga .. och handikapade de tidigast startande. SvD(B) 1927, nr 178, s. 7. Jordbruket (i Värmland) .. är handikappat genom relativt ogynnsamt klimat (m. m.). SvD 6/4 1930, Söndagsbil. s. 4.
Spalt H 373 band 11, 1930