| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HANDLÖS han3d~lø2s, vard. äv. han3~, adj.; -are. adv. -T.
1) (numera bl. tillf.) som saknar händer (l. händernas bruk); äv. bildl.: redlös, hjälplös. VarRerV 9 (1538). Såsom man utan Wärcktygh är, så til säya, handlöös. Bromelius Lup. 88 (1687). Bättre halt än handlös. Granlund Ordspr. (c. 1880). Topelius Planet. 3: 199 (1889; bildl.). Östergren (1926; angivet ss. sälls.).
2) som icke (kvar)hålles av handen, som släppes ur handen (vid kastande o. d.); numera bl. (jfr dock slutet) ss. adv.: utan att styras av handen; ss. adv. äv. i överförd anv.: oaktsamt, vårdslöst, häftigt, plötsligt o. med stor kraft; i sht i sådana uttr. som kasta l. släppa (ngt) handlöst, falla l. kasta sig handlöst o. d.; äv. oeg. o. bildl. (jfr 3). Släppa, kasta ngt handlöst i golvet. Falla handlöst till marken. Jagh .. kunne jchie hinna honom, och skiöth så wergienn hånndlös effthir honnom. TbLödöse 112 (1589). Grefvinnan låter sig handlöst falla i en länstol. Pilgren FigBröll. 55 (1785). (Tant Sofie) kastade orden handlöst ut i luften. Lundegård Tit. 336 (1892). Hedin Front. 555 (1915). — särsk. [jfr fsv. handlös vaþe] (numera föga br.) jur. i överförd anv., i uttr. handlös våda, vådagärning som sker därigm att ett vapen o. d. kastas handlöst. Abrahamsson 797 (1726). Schulthess (1885). jfr: En wåda som handalöst skeer. Verelius 107 (1681).
3) i bildl. anv. av 2.
a) (†) utan tillsyn l. uppsikt l. vård l. hjälp, lämnad åt sig själv l. vind för våg; i sht i sådana uttr. som lämna l. släppa ngn l. ngt handlös(t) o. d.; äv. ss. adv., i sht i uttr. släppa l. lämna (ngn l. ngt) handlöst, äv. lämna ngn handlöst i sticket o. d. Med mindre man vill släppe all tingh handelöst och göre sigh sielff ledigh och qvitt medh alle medell. OxBr. 1: 97 (1616). Vij få intett släppa fäderneslandet hand- och hjelplöst. RP 7: 133 (1638). Att samma profession eij ytterligare må handlööss liggia. ConsAcAboP 1: 265 (1647). (Det) är befarandes att dher hon (dvs. en vansinnig kvinna) lämbnas eensam och handlöös, att hon i sin svagheet giör sigh någon skada. VDAkt. 1695, nr 796. (Gud) lemnar oss ej .. handlöst åt händelsernas hvirfvel. Wallin 2Pred. 3: 45 (1824). Det vore .. eländigt att lemna de beskedliga menniskorna handlöst i sticket. Crusenstolpe Tess. 2: 106 (1847). Förmaningen att ej släppa verket handlöst. Annerstedt Rudbeck Bref LXVII (1899; efter handl. fr. 1673).
b) (numera föga br.) som sker l. göres utan eftertanke l. besinning l. behärskning l. kontroll; vårdslös, häftig, besinningslös; okontrollerad; reservationslös; i sht ss. adv. (Att) handlöst midt i faran ränna. Dalin Vitt. I. 3: 64 (1739). Från ett nästan konvulsiviskt löje kunde hon handlöst brista i gråt. Kullberg Mem. 3: 250 (1835). Ej var der (i Birger Jarls fördrag med Lübeck) någon handlös öfverlåtelse af Sveriges förmån. Svedelius i 2SAH 41: 259 (1866). (Maria Eleonoras) handlösa slöseri gjorde henne omöjlig. SvH 5: 294 (1906).
1) (numera knappast br.) till 1: redlöshet, rådlöshet. Thomander Pred. 1: 540 (1849). Runeberg ESkr. 2: 99 (c. 1850).
Spalt H 389 band 11, 1930