Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HANKA haŋ3ka2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr HANK, sbst.1
Etymologi
[sv. dial. hanka (hånka) i bet. 2 o. 3; jfr nor. hanka; sannol. avledn. till HANGA, hänga]
1) (†) göra svårigheter, inte vilja fram med sanningen, ”dra på det”? Endoch han först hankadhe, moste han lijkväl bekenna, att han var densamme som brefuedt hadhe infördt. AOxenstierna 2: 224 (1615).
2) (vard., mindre br.) mödosamt draga sig fram, släpa l. dragas (med ngn l. ngt). Weste (1807). SvTyHlex. (1851). Han var också så mör i mun (dvs. han bad så vackert att få stanna) .. och så fick vi hanka me’n, och nu lär vi ha honom till döddagar. Strindberg Hems. 16 (1887).
3) (i vissa trakter, vard.) icke vara riktigt frisk l. kry, vara hängsjuk, ”krassla”; särsk. i uttr. gå och hanka, hanka med en förkylning l. dyl. SvTyHlex. (1851). En genomgående förkylning, med vilken jag gått och hankat ända sedan besöket på Boxholm. CSnoilsky (1874) i SnoilskyVänn. 1: 207. Han klagar och kinkar, han hostar och hankar. Landquist Fröding 265 (1916; om en gammal man). Cannelin (1921).
Särsk. förb. (vard.): HANKA SIG FRAM10 0 4. till 2: med svårighet dra sig fram l. ”klara sig” (på en väg, i livet osv.), hangla sig fram. Stenhammar Riksd. 1: 171 (1834). Till (Kalvsund) .. går icke en gång en riktig väg, .. utan måste man .. med stor möda hanka sig fram .. öfver Gransta. Almqvist Mål. 132 (1840). (Jordbrukarna) hanka sig fram, riva sig i huvudet och skriva växlar. Lindqvist Herr. 236 (1917). —
HANKA SIG IGENOM10 0 040 l. 032. till 2: med svårighet l. knapp nöd komma igenom. Strindberg Fagerv. 159 (1902). —
HANKA MED10 4. till 2: med svårighet följa med, hangla med. Lundell (1893). Orsaken till hemförlofningen (från volontärskolan) kan äfven sökas däri, att många volontärer med latenta fel i början kunnat ”hanka med”. VL 1905, nr 266, s. 4. ST 21/7 1929, Söndagsbil. s. 11.
Avledn.: HANKIG, adj.2; adv. -t.
1) (vard., mindre br.) till 2: besvärlig, usel, eländig. Weste (1807). Det .. råkade vara lite hankigt med skrifförmågan (bland soldaterna). Quennerstedt Torneå 1: 43 (1901).
2) (i vissa trakter, vard.) till 3: sjuklig, som har vacklande hälsa, hängsjuk. SvTyHlex. (1851). Cannelin (1921).

 

Spalt H 420 band 11, 1930

Webbansvarig