Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HARK l. HARKE, sbst.1, n.
(†) oväsen, larm, gny. Twå Män .., hwilka sig emellan trätte och hårdeligen kijfwade, at mig tycktes lijka som the medh sitt harck och bulrande, skulle wäckia op migh. HanssonDröm. A 1 b (c. 1680). En Soldat som har alzintet merke / Af Krjgetz hårda Leek och Wapne-braketz harke. Spegel GW 279 (1685). jfr Dens. (1712).
Spalt H 449 band 11, 1930