| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HARKLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(†) kratta; räfsa; hacka med klor. Cellarius 163 (1699, 1729). Wallner Kol. 26 (1746). VetAH 1748, s. 266. Till malmens ifatning (bör) aldrig begagnas luta utan harkla med glest sittande pinnar. JernkA 1828, 2: 203.
Spalt H 450 band 11, 1930