Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HARKRANK ha3r~kraŋ2k, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. HARKRANKA, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(har- 1579 osv. hare- 1640. hår- 1640—1820. — -kran(c)k 1579 osv. -krånk 1768—1772. -kran(c)ka c. 1620—1746)
Etymologi
[y. fsv. harkranke; av HÅR (har), väl med anledning av de långa, hårsmala benen, o. KRANK(A), sbst. (såvida icke detta senare uppkommit gm ellips ur ssgn); i har- har den ursprungliga vokalen bevarats i obetonad ställning l. på grund av (förkortning framför) den följ. konsonantgruppen]
1) insekt (individ l. art) hörande till släktet Tipula Lin. inom familjen Tipulidæ av myggornas grupp bland tvåvingarna; zool. i pl. äv. om nämnda familj; förr allmännare: mygg(a), knott. VarRerV G 6 b (1579). Harkranckan siunggher, / när hun vil dricka tit blodh. Visb. 1: 163 (c. 1620). Tipula .. Tipula variegata .. Harkrank. Linné SystNat. 66 (1748). Stiernstolpe Arndt 3: 149 (1808; om mygg l. knott). Harkrankarne lefva af växtsafter, suga ej blod. Thomson Insect. 320 (1862). Hellström NorrlJordbr. 358 (1917).
2) bildl., föraktfullt l. ringaktande om smal o. spinkig, oansenlig mansperson; ynkrygg, stackare; stundom med anslutning till HARE: rädd l. feg stackare, pultron. En mager spinker, en harkrank, liten och blekgul. Björn MvB 47 (1793). Ska ni vara .. åtta mot en, era harkrankar! Blanche FlStadsg. 19 (1847). Väring Vint. 254 (1927).

 

Spalt H 451 band 11, 1930

Webbansvarig