| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HARMONIKER harmω4niker, äv. 0302, m.||(ig.); best. -n; pl. =.
mus. person kunnig i harmonilära; komponist som skriver monofont (motsatt: kontrapunktiker); jfr HARMONIST 1. Bagge Wendt 281 (1835). Bauck 1Musikl. 1: 214 (1864). Johann Sebastian Bach, en af alla tiders största harmoniker. Nodermann Hymn. 1: 64 (1911).
Spalt H 459 band 11, 1930