| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HARMONIST har1mωnis4t l. -o- l. -å-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
1) mus. person kunnig i harmonilära (o. komposition); komponist som skriver monofont (motsatt: kontrapunktist); jfr HARMONIKER. Vogler Org. 1: 19 (1798). Bauck 1MusH 39 (1862). Den store harmonisten (Schubert). SD(L) 1902, nr 560, s. 1. Nodermann Hymn. 1: 65 (1911).
2) (förr) person som spelar med i ”harmonimusik”; särsk. officiell benämning på regementsmusikant av lägsta rangen. Envallsson MusLex. 133 (1802). SvLittFT 1833, sp. 623. En vid Svea gardes musikkår anställd harmonist. SöndN 1862, nr 14, s. 3. CVAStrandberg 5: 289 (1862).
Spalt H 460 band 11, 1930