Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HARPIX har4piks, r. (Berlin Farm. 1: 530 (1849) osv.; m. WoJ (1891)), stundom n. (WoJ (1891; angivet ss. sälls.)); best. -en, ss. n. -et;
l. (numera föga br.) HARPOJS ha4rpojs l. 32 l. harpoj4s (harrpå´js Dalin, ha´rpojs WoJ (1891), harpo´js (-åjs) Östergren (1926)), förr äv. HARPÖS (harpȫs Östergren (1926)), r. (l. m.) (Hildebrand MagNat. 191 (1654), Östergren (1926)) ((†) n. Sahlstedt (1773), ÖoL (1852)); best. -en (ss. n. -et); förr äv. HARPÖJS o. HÅRPÖS.
Ordformer
(har- 1578 osv. -pais 1863. -peij 1578. -pes 1754. -peus 1791. -pex 1642—1807. -pix 1849 osv. -poës 1892. -pojs (-pois) 1806—1926. -poys 1793. -pyts 1815. -pöjs (-pöis) 1807—1885. -pöjts 1842—1852. -pös 1741—1926. horpöss 1527. hårdpex 1737. hårpechs, -pex 1640—1642. hårpös c. 1645—1885. hårpöss 1645—1718. håårpö(h)s (-pöös) 1637—1690. Anm. Formen harpix förekommer i bet. 1, 1 a o. b, medan övriga former anträffats i bet. 1 o. 2)
Etymologi
[fsv. haarpöss; liksom nor. dial. harpeis av mnt. harpois, nt. haarpeis, haarpeus, motsv. mnl. harpois, holl. harpuis, t. harpüse, harpeus; av ffr. harpois, beck, möjl. till fsax. hart (se HARTS), o. ffr. peiz, pois (fr. poix), beck (se BECK); formerna harpex, harpix o. d. av fd., ä. d. harpex, d. harpiks (jfr nor. harpiks), av mnt. harpois l. dyl. under anslutning till mnt. pik, pek, l. möjl. till lat. pix (se BECK). Jfr HARPOJSA]
1) (i fackspr.) harts. G1R 4: 31 (1527). OxBr. 11: 816 (1645). (Det ytlager som av kådan bildas på det kokande vattnet) afskummas, och blir då renat från alt Smål och fnask til Harpös. VetAH 1741, s. 212. SFS 1906, nr 38, s. 15. — jfr DAMMAR-, JALAP-HARPIX m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) farm. burgunderharts. Gul harpix. Berlin Farm. 1: 530 (1849). Lindgren Läkem. (1891, 1902).
b) arkeol. om (rester av) under forntiden användt harts (l. liknande ämne). 2NF 11: 30 (1909).
2) (numera föga br.) i sht sjöt. om vissa till bestrykande av trävirke (särsk. å fartyg) avsedda ämnen; urspr. om (lösning av) kåda l. harts (med tillsats av tjära l. svavel o. d.); särsk. om blandning av grankåda, svavel, valtran o. finstött glas varmed den under vattenlinjen liggande delen av fartygsskrovs yttersida beströks; senare ofta äv. om blandning av kokt linolja, talg l. dyl. varmed bl. a. rundhult insmörjas till skydd mot röta o. d. Möller (1790). Röding 1: 705 (1794). Stenfelt (1920). Östergren (1926).
Ssgr: (1) HARPIX- l. HARPOJS-BRÄNNERI. (förr) inrättning för framställande av ”harpojs”. Et Harts- Harpös- och Terpentins-Bränneri. Hülphers Norrl. V. 2: 93 (1797; i fråga om förh. 1747). —
-KAKA. särsk. arkeol. till 1 b. 2VittAH 30: 322 (1885). —
(1, 2) -KOKNING. (i fackspr., numera knappast br.) VetAH 1754, s. 94.

 

Spalt H 472 band 11, 1930

Webbansvarig