Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HASCHISCH haʃ4iʃ, r. (SAOL (1900; jämte n.) osv.) l. n. (WoJ (1891) osv.); best. (mindre br.) -en l. -et; förr äv. HADSCHI, sbst.
Ordformer
(ha(s)chi(s)ch (hasjisch, hasjisj) 1841 osv. haschischa 1792. hadschi 1841—1843)
Etymologi
[jfr t. o. fr. haschisch, eng. hashish; av arab. haschisch, torkad ört. Jfr ASSASSIN]
växten Cannabis sativa var. indica Lin., indisk hampa, av vilken i vissa orientaliska länder framställes ett preparat som i berusningssyfte ätes l. rökes; äv.: narkotiskt ämne framställt av denna växt. Ödmann StrSaml. 5: 80 (1792). Ett slags konfekt, kalladt Hadschi, som, måttligt njutet, frambringar ett glädtigt rus. Scheutz NatH 302 (1843). Fries Växtr. 198 (1884). SFS 1922, s. 471.
Ssgr: HASCHISCH-FÖRGIFTNING. —
-RUS. Snoilsky 2: 171 (1881). Elfving Kulturv. 164 (1895). —
-RÖKARE. Snoilsky 2: 176 (1881). —
-VÄXT(EN). Jönsson Gagnv. 224 (1910). —
-ÄTARE. PT 1901, nr 162, s. 3.

 

Spalt H 495 band 11, 1930

Webbansvarig