Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEBRÉ hebre4, äv. (numera föga br.) EBRÉ ebre4, m.; best. -en l. -n; pl. -er; äv. (föga br., utom i ssgn HEBREER-BREVET o. i arkaiserande bibelstil) HEBREER hebre4er, äv. (numera föga br.) EBREER ebre4er, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(ebr- 1541—1909. hebr- 1526 (: Hebreer, pl.) osv. — -bré 1857 osv. -bree (-brée) 1716—1847. -breer (-bréer), sg. 1541—1905. -breer (-bréer), pl. 1526 osv. -bräer (-bræer), pl. 1658—1904)
Etymologi
[jfr d. hebræer, t. (h)ebräer, eng. hebrew, fr. hébreu; efter lat. hebræus, kyrkolat. ebreus, av gr. ἑβραῖος, bildat till arameiska ‛ibrai, motsv. hebr. ‛ibrī, en hebré, sannol. eg. ”en från andra sidan floden” (jfr 1Mos. 14: 13); i Gamla testamentet vanl. användt av främlingar, sällan av judarna själva och då endast i samtal med främlingar]
1) (numera bl. i fackspr. samt skämts.) individ tillhörande den semitiska stam som räknar sin härkomst från patriarkerna Abraham, Isak o. Jakob o. vars äldre historia skildras i Gamla testamentet, israelit, jude. Apg. 6: 1 (NT 1526). The Egyptier töras icke äta brödh medh the Hebreer. 1Mos. 43: 32 (Bib. 1541). Rålamb Resa 42 (1658, 1679). En hederlig hebrés hvitvaru- och diversehandel. Ahrenberg Männ. 4: 226 (1909). Zetterstéen SemSpr. 88 (1914).
2) (i teolog- o. språkforskarkretsar, ngt vard.) person som är kunnig l. hemma i hebreiska språket (o. litteraturen). NvRosenstein (1790) i MoB 9: 33. Ahnfelt StudM 1: 218 (1857). SvD(B) 1930, nr 180, s. 7.
Ssgr (till 1): HEBREER-, äv. EBREER-BREV(ET). [jfr överskriften i den gr. texten: πρὸς Ἑβραίους] namn på ett av de kanoniska breven i Nya testamentet. Olshausen BiblComm. V. 2: 491 (1855). —
-EVANGELIET. teol. benämning på en numera bl. gm citat hos de äldre kyrkofäderna känd, på arameiska författad berättelse om Jesus’ levnad, tillhörande 100-talet e. Kr. NF (1882). Holmquist Kyrkoh. 1: 46 (1922).

 

Spalt H 594 band 11, 1930

Webbansvarig