Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEDENHÖS he3den~hø2s, sbst. oböjl. o. adv. ((†) ss. sbst. m. Lind (1749), n. Triewald Lärespån 107 (c. 1721). best. -et Triewald Lärespån 107 (c. 1721: heden-öset)).
Ordformer
(hed(h)an(n)- 1529—1535. he(e)d(h)en- 1523 osv. hedna- 1672. -hös(s) 1528 osv. -högs 1756 (: hedenhögstiden)—1916. -höös(s) 1523—1668. -ö(ö)s 1649—c. 1721 (: -öset, sg. best.). hedens öö RARP 4: 474 (1650; möjl. felskrivning för hedenöös l. dyl.))
Etymologi
[fsv. af hedhnom hös, af heydhin hös, fd. o. ä. d. af hedhen høss; förra ssgsleden är HEDEN, adj.; senare ssgsleden är av ovisst urspr., enl. Noreen VS 7: 194 (1916) (jfr äv. Johansson GriechSprachk. 137 (1891)) fsv. hös, motsv. isl. hauss, eg.: huvudskål, i denna ssg i bet.: gravkulle l. möjl.: gravurna; jfr äv. Tamm EtymOrdb. (1905) samt Ihre 1: 840 (1769). Formen -hög- beror på anslutning till HÖG, sbst. (jfr ÄTTEHÖG)]
1) (numera ngt ålderdomligt) sbst.: heden tid; tid som ligger långt tillbaka; numera nästan bl. i förb. med sådana prep. som av, från, sedan, ngn gg äv. i o. under. G1R 1: 51 (1523). Ther i plictuge äre vt att göre årlige Jern aff arildz tidh och heden hösz. Därs. 7: 92 (1530). Enn godh gammel sedh och bruk utaf heden hös och åldher. RA 2: 31 (1561). Mars, som vthi Hedenhöös höltz för en krijgzgudh. Schroderus JMCr. 12 (1620). Sådana offer (till sejtar) kunna hafva fortgått sedan hedenhögs. Ymer 1916, s. 37. — Anm. Hos Lucidor användes ordet såsom liktydigt med ”hednafolk” (l. möjl. med ”forntidsfolk”?): (Astrilds) Makt hoos Hedna Hösz blijr mykket stoor beskriwin. Lucidor (SVS) 209 (1672).
2) (†) i adverbiell anv.: under hednisk tid. Broman Glys. 1: 15 (1726). Redan hedenhös den sed man hade / Festligt fatta hornet till en skål. CFDahlgren 2: 172 (1843).
Ssg: (1) HEDENHÖS-TID. (skrivet som två resp. tre ord 1627—1716, som ett ord 1756—1832) (†) hednisk tid, forntid; anträffat bl. i förb. med prep. av, (i)från o. i. Gustaf II Adolf 626 (1627). Liljegren Runl. 122 (1832).

 

Spalt H 601 band 11, 1930

Webbansvarig