| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HEDRA he3dra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (†, Schroderus Os. 2: 316 (1635), Serenius Aaa 2 a (1734)).
1) (i sht i högre stil) akta, vörda, ära; jfr HEDER, sbst.2 1. Hedhra thin fadher och modher. Ef. 6: 2 (NT 1526). Tu skalt hedra tin Fader och tina modher, på thet tu må lenge leffua på iordenne. Cat. 1567, s. A 2 a. Något tålte hon skrattas åt, / Men mera hedras ändå. Runeberg 5: 23 (1860). Hedra ngns minne. Auerbach (1909).
2) visa (ngn l. ngt) heder l. uppmärksamhet; förr äv. i fråga om religiösa kulthandlingar: dyrka (en gud); jfr HEDER, sbst.2 1 o. 3. Känna sig hedrad av ngt. Thenna gudhen (dvs. Tor) pläghade the (dvs. de forntida svenskarna) dyrka och heedra, at han skulle bewara them för owädher, liwngeeld, storm och annat sådana. OPetri Kr. 12 (c. 1540). De (dvs. svenskarna vid Lützen) segrat. På fältet i skön parad / De hedra sin älskade herre. Snoilsky 3: 7 (1883). In i det sista blev hon hedrad (vid badorten). Bergman LBrenn. 238 (1928). — särsk. i förb. med prep. med: visa (ngn l. ngt) heder med (ngt), begåva (ngn l. ngt) med (en hedersam förmån); särsk. i sådana uttr. som hedra (ngn l. ngt) med sin närvaro, ett besök, sitt förtroende, sin nåd, sin vänskap o. d.; äv. (skämts.) oeg. Jes. 43: 23 (Bib. 1541). (Att) Christus .. komma wille til itt bröllop, och såledis medh sijn närwarelse hedhra Brudh och brudhgumma. LPetri 1Post. N 1 b (1555). Då Hans Kungl. Maj:t i Nåder täckes hedra Flottan med Dess Höga besök, förhålles .. sålunda: (osv.). ReglTjArméenFl. 1796, s. 38. Emottag .. härmedelst mitt tack för all den vänskapsfulla ynnest hvarmed Herr Erke-Biskopen hedrat mig, den jag hvarken lefvande eller död kan glömma. Tegnér (WB) 9: 597 (1845). Täppor på några kappland .. hedras (i Åbo skärgård) med namn av åkrar. SvFinl. 1: 93 (1920). (†) Hon (dvs. visheten) skal titt hoffuudh herligha prydha, och hedhra tigh medh een degheligh krono. Ordspr. 4: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: en ärekrona skall hon räcka dig).
3) kasta glans över (ngn l. ngt); särsk.: vittna om (ngns l. ngts) goda egenskaper, göra (ngn l. ngt) förtjänt av heder, göra heder åt (ngn l. ngt); jfr HEDER, sbst.2 5. Det hedrar hans smak, hans goda hjärta. Han hedrade sin lärare. Med nya tanke-fynd dit tidehvarf du hedrar. GFGyllenborg Vitt. 1: 168 (1762, 1795). Öl .. förvarades i fat, som hedrade tunnbindareyrket. Rydberg Vap. 103 (1891). Det hedrar vår tids kroppsarbetare, att han söker kunskaper och bildning. De Geer Minn. 2: 281 (1892). Det hedrar Collans omdöme, att han ej (osv.). Söderhjelm Runebg 2: 59 (1906). — särsk.
a) i p. pr. i adjektivisk anv.: som kastar glans över ngn l. ngt, hedersam (se d. o. 4); särsk.: varav man har heder, som länder (ngn l. ngt) till heder; äv. om vitsord o. d.: berömmande, god. Hedrande vandel, vandel mot vilken ingenting är att anmärka. Ett hedrande uppdrag. AdP 1786, s. 156. Går din examen väl, och du kommer med hedrande vitsord, / Bjud då gerna en fattig kamrat till sällskap för sommarn. Runeberg 1: 146 (1836). Hallström Händ. 81 (1927).
b) refl. (jfr 4): bete sig på ett sätt varav man har heder, göra sig förtjänt av erkännande. Bark Bref 1: 103 (1703). Om .. någon af .. (dagarna i ”fruntimmersveckan”) skulle uppträda utan rägn, heter det alltid, att den eller den af de värda damerna, hvars namn dagen bär, ”hedrar sig”. GHT 1896, nr 165, s. 2. — särsk. (†) med anslutning till HEDER, sbst.2 15, närmande sig bet.: vara frikostig; särsk. i uttr. hedra sig (e)mot ngn. Han hedrade sig emot Stenko tilbaka med en kostbar förgyld Marien-bild til Præsent. Kempe FabritiiL 18 (1762). Psyche, som till dopet pilten bar, / Ville hedra sig med faddergåfva. Tegnér (WB) 1: 163 (1805). Dalin (1852).
4) (†) refl. (jfr 3 b), i uttr. hedra sig av ngt, sätta en ära i ngt, vara stolt över ngt; jfr HEDER, sbst.2 6 b. Kellgren 1: 30 (1786). Den rysligt stränga köld, hvaraf sig Brutus hedrat. Valerius 1: 25 (1806).
Spalt H 626 band 11, 1930