Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEJDUK häj4~duk1 l. 40, äv. häjduk4, ngn gg häj3~duk2 (hä´jduck Dalin), i bet. 1 o. 2 äv. HAJDUK hajdɯ4k, äv. haj4~duk1 osv., m., i bet. 4 m.||ig.; best. -en; pl. -ar (HT 1916, s. 190 (1597) osv.) l. -er040 (RA 3: 181 (1593: heiducerne, pl. best.), Jensen SvMinn. 129 (1910)); förr äv. HEJDUCKER, m.
Ordformer
(haj- (hai-) 1849—1928. he- 1594— c. 1640. hede- c. 1600. heig- 1711. hej- (hei-, hey-) 1593 osv. hij- c. 1640. -duck c. 1595 (: heducker, pl.), c. 1620—1927. -duk (-duc) 1593 osv. -duuk 1627 (: heiduuker, pl.). -ducker, sg. 1729)
Etymologi
[ytterst av madjariska haidú, stråtrövare, fribytare, pl. haidúk; jfr polska hajduk, ryska gaiduk, fr. heiduque, t. heiduck, haiduck samt det besläktade turkiska haidūd, rövare, marodör (jfr HAJDAMACK)]
1) i sht hist. om ungerska fribytare, kända särskilt från striderna med turkarna under femton- o. sextonhundratalen; äv. om visst slag av ungerskt fotfolk under denna tid. OSPT 1687, nr 8, s. 3. Hos Ungrarna heta the (dvs. soldaterna) Heyducker. Isogæus Segersk. 532 (c. 1700). Frey 1849, s. 339. 2NF 10: 1061 (1909). — särsk. om de genom Stefan Bocskay († 1606) skattebefriade o. privilegierade invånarna i gränsområdet mellan Ungern o. Siebenbürgen. Vthi thesse Comitatibus (omkring Tokaj) boo ijdeliga Heidones, thet är Heiduker. Rålamb Resa 14 (1658, 1679).
2) hist. om ungerska legosoldater (fotfolk) i främmande tjänst; särsk. om de av konung Sigismund från Polen till Sverge medförda legoknektarna. RA 3: 181 (1593). Heduckar mädh sin starcka macht, / the röckthe frå stäborgh (dvs. Stegeborg) om en nat. Visb. 1: 150 (c. 1620). Uplands regemente och Konungens hejduker slöto troppen (vid J. III:s begravning). Schützercrantz Olyksöden 95 (1775); jfr 3. Jensen SvMinn. 129 (1910).
3) (förr) (ungersk l. i ungersk dräkt klädd) betjänt l. drabant hos förnäm person. H:s Kongl. Maij:tts heigduck. KKD 3: 191 (1711). Denne herre .. ärnade .. att taga min fader med sig som hejduk eller kammartjenare, hvilket ingalunda anstod min fader. Nyrén Charakt. 18 (c. 1765). Gynther ConvHlex. (1846). Topelius Planet. 2: 138 (1889).
4) (vard.) handtlangare, passopp; vanl. föraktligt om person som går annans ärenden, som är av annan besoldad för visst uppdrag o. d. Här (i Paris) äro Hejduckar från Coblentz, här äro skälmar, besoldade för at utså oenighetsfrö. EP 1792, nr 8, s. 1. En mängd .. ”hejdukar” (kommo) tåget till mötes för att slåss om de få resande, som ännu kunde komma. Ödman VexlBild. 148 (1893). Sovjets hejdukar. SvD(A) 1929, nr 118, s. 4.
Ssg: (jfr 2, 3) HEJDUKE-KLÄDER, pl. (†) fina kläder liknande en hejduks uniform. En part (prästmän) skäre sig heidukekläder, färgade snörer haffua. SynodA 1: 32 (1614).

 

Spalt H 635 band 11, 1930

Webbansvarig