| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HELA he3la2, v. -ade ((†) pr. ind. sg. -er Psalt. 103: 3 (Bib. 1541), KOF 1: 243 (1575); imper. sg. heel Franckenius Spec. C 4 b (1659); ipf. heelte Wexionius Sinn. 3: D 2 b (1684)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Linc. (1640; under medicatio)), -NING (numera föga br., L. Paulinus Gothus ThesCat. 154 (1631), Hartelius Sjukgymn. 130 (1870: naturhelningen)); -ARE (Runius Dud. 2: 161 (1711; i bet. 2 d), Bremer GVerld. 2: 290 (1860; i bet. 2)).
1) (†) göra hel; hopfoga; laga; i sht i bild; jfr HEL, adj. 1. Befinnes .. på Logeladan halm vara aftagen, hvilket Fru Pastorskans Fullmächtig lof(v)ar at straxt bota och hela at thet icke dryper. VDAkt. 1750, Syneprot. F III 7. Talarens nådegåfva förmår hela dessa brutna band (bland människorna). Ödmann AnvSkrift. 30 (1822).
2) (numera nästan bl. i högre stil) med avs. på sår l. sjukdom l. sårad l. sjuk person (l. kroppsdel o. d.): göra frisk; läka; bota (se d. o. 2); äv. i pass. med intr. bet.: bliva frisk l. läkt; äv. bildl.; jfr HEL, adj. 2; förr äv. i uttr. bliva helad från l. av ngt. Iesus gick om kring .. och heladhe allahanda siwko. Mat. 9: 35 (NT 1526; Bib. 1917: botade). Sår som icke helas kan. VarRerV 16 (1538). (Bengt Oxenstierna) blef .. (på Cypern) helad af sina sår. Afzelius Sag. VIII. 2: 93 (1857). Kristi kraft .. utgick från honom och helade den sjuke. Nilsson FestdVard. 36 (1925). Safiren som helar sjuka hjärtan. Bergman LBrenn. 31 (1928). — jfr IGEN-HELA. — särsk.
α) (†) om vissa sårläkande medel. Helande vatten. VGR 1763, Verif. s. 344. Helande plåster. Meurman (1846). Helande salva. Carlén Köpm. 2: 231 (1860; i bild).
b) [övers. av gr. πάναξ (se PANAX-ÖRT); jfr t. heilwurz, heilkraut] (†) i uttr. hel alle världen, eg.: bota hela världen; namn på växten Heracleum spondylium Lin., björnloka; jfr PANACÉ, PANAX-ÖRT. Panaxört, Heel alle werlden. Franckenius Spec. C 4 b (1659).
c) (†) i oeg. anv. Jag .. längtar .. at se Eder snart helad från denna kärlek. Chenon Heywood 2: 1 (1773).
d) (i religiöst spr.) övergående i bet.: frälsa. Thesse folksens hierta är förstockat, .. på thet the icke .. skulle .. vmwenda sigh, ath iach motte heela them. Mat. 13: 15 (NT 1526). Herre war migh nådheligh, hela mina siäl, ty iagh haffuer syndat emoot tigh. Psalt. 41: 5 (Bib. 1541). O högste Helare, / Fäst thenna Pelare. Runius Dud. 2: 161 (1711). Cavallin (1875).
3) (†) mildra, lindra. (Bättringen) affuender, heller och lenar offta Gudz wrede och straff. KOF 1: 243 (1575).
4) (nästan bl. i högre, i sht religiös stil) med avs. på fel l. brist, beklagligt förhållande o. d.: avhjälpa; förr äv. med avs. på person: avhjälpa bristen hos (ngn). (Herren) heler alla tina brister. Psalt. 103: 3 (Bib. 1541). Thetta (dvs. oenigheten i Reval) är een stoor saak och är värd att heelas. RP 8: 113 (1640). Fast myckit migh här felar, / Min gierning migh eij helar, / Ther medh jagh frälsas kan. Ps. 1695, 391: 6. Ratihabition (kan) ej hela ogiltigheten af hvilken processhandling som helst. Kallenberg CivPr. 1: 850 (1922).
5) (numera bl. ngn gg i religiös stil) godtgöra. Hvad Ewas Appetijt och högheetz mijn förspeelte, / Medh sin demödigheet Maria åther heelte. Wexionius Sinn. 3: D 2 b (1684). Nu är heladt, / Hvad vi felat. Ps. 1819, 106: 3.
6) (†) göra fullständig, komplettera; jfr HEL, adj. 4. (T.) Gäntzen, ergäntzen, (sv.) hela, fylla, fullborda, completera. Lind (1749; under gäntzen).
-BLAD. [efter t. heilblatt] i uttr. lille helblad, örten Thalictrum minus Lin., kustruta. Franckenius Spec. D 2 b (1659). —
-PLÅSTER. [efter t. heilpflaster] läkande plåster. Rött heelplåster. ApotT 1698, s. 23. Hamburgs Hel-Pl(åster). Därs. 1739, s. 24. Ahlman (1872). —
-SALVA, f. läkande salva. Rålamb 13: 132 (1690). En godh Heel-Salfwa för allehanda Såår på Creatur. Därs. 204. —
-VÅG. (hel- 1918. hele- 1529—1582) [fsv. helevagher, m., helevagh, f.; jfr nor. heilevaag, isl. heilivágr, fht. heilawāc, mht. heilwac] eg.: läkande l. hälsogivande vatten; balsam; i sht bildl. OPetri Hb. C 3 b (1529; bildl.). (Guds) ord allena, är ther emoot (dvs. mot döden) en krafftigh läkedom och helewågh. PErici Musæus 1: 232 b (1582). jfr: En blandning af bäfvergällstinktur o. olivolja, Oleum castoreatum, benämnes med det gamla folknamnet Helvåg(en). Lindgren Läkem. 56 (1918).
B: HELE-VÅG, se A.
Spalt H 664 band 11, 1930