Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HELIAKISK he1lia4kisk, äv. hel1-, äv. -ak4-, förr äv. HELIASK, adj.
Ordformer
(-acisk 1873. -akisk 1882 osv. -iask 1789—1795)
Etymologi
[liksom t. heliakisk, eng. heliac, heliacal, efter lat. heliacus, av gr. ἡλιακός, till ἣλιος, sol (jfr HELIO-)]
(i fackspr.) om en stjärnas uppgång l. nedgång: som sker i omedelbar närhet av solen. Melanderhjelm Astr. 2: 83 (1795). Stjernan Sotis eller Sirius, hvars framträdande ur morgongryningen (heliaciska uppgång) bådade Nilens öfversvämning. Rydberg Urpatr. 27 (1873). Nilsson FolklFest. 15 (1915).

 

Spalt H 688 band 11, 1930

Webbansvarig