Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HELLING häl3iŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom d. helling, t. heling, av nt. heling l. holl. heeling, hieling, av nt. helen resp. holl. heelen, hielen, förena kablar o. d. med varandra på ett visst sätt (samma ord som HELA, v.)]
(föga br.) sjöt.
1) = HELLING-STEK. Röding 1: 715 (1794). Stenfelt (1920).
2) råbandsknop, revknop. Röding 1: 715 (1794).
Ssg: (1) HELLING-STEK, n. [efter holl. hielingsteek] (föga br.) sjöt. stek av visst slag att förena grövre tåg. NF (1882). Gröfre tåg vid bogsering o. d. kunna .. (t. ex.) tagas i en bukt om hvarandra och bändslas till egen part med två bändslar på hvardera och ett mellan båda (s. k. helling eller hellingstek). Öhrvall Knut. 62 (1908).

 

Spalt H 711 band 11, 1930

Webbansvarig