Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HELSAM, adj.
Ordformer
(he(e)l(l)- 1536—c. 1685. häl(l)- 1649—1745)
Etymologi
[fsv. helsamber, motsv. isl. heilsamr; avledn. av HEL, adj.]
(†)
1) läkande, hälsosam, nyttig. Een heelsam tunga är itt liffsträ. SalOrdspr. 15: 4 (1536). Hwad Kraft som Örter .. Och alt hwad hälsamt är, the hafwe. Stiernhielm Cup. 12 (1649, 1668). En hälsam bot för ungdoms hettans sjuka. Fabricius Amor. 25 (c. 1740). HdlCollMed. 5/12 1745.
2) sund, frisk. Westhius Vitt. 12 (1675). Verelius 113 (1681). En hellsam kropp .., o Gud, mig vilt beskära. Beijer Vitt. 355 (c. 1685). ÖB 37 (1712). — jfr O-HELSAM.

 

Spalt H 713 band 11, 1930

Webbansvarig