| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HEMFÖLJD hem3~föl2jd, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
jur. hemgift; utom i fråga om ä. förhållanden (före 1734 års lag) numera bl. (i sht förr; jfr anm.) benämning på sådant (i allm. i samband med mottagarens ingående av äktenskap l. lämnande av föräldrahemmet) till bröstarvinge givet förskott å arv som medför skyldighet att vid arvsuppgörelse efter givaren återbära (värdet av) den del av förskottet som eventuellt överskjuter mottagarens rätta arvsandel. Teitt Klag. 294 (1555). Gifver fader, eller moder, åt son, eller dotter, hemfölgd i jord, hus, eller lösören, vid theras giftermål; tekne thet up, och sätte å lösören skiäligt värde. GB 16: 1 (Lag 1734). (Vid dotterns gifte hade hennes föräldrar lämnat henne) såsom hemföljd .. 2,200 rdr i penningar samt åtskilliga klädespersedlar. 1NJA 1874, s. 5. SFS 1920, s. 993. Jfr Kock Hemf. (1926).
Anm. Sedan vid midten av 1800-talet ett med hemföljdsinstitutet likartat rättsinstitut utbildats, det s. k. förtida arvet, vilket skilde sig från hemföljden förnämligast däri att visserligen det mottagna vid arvsuppgörelsen efter givaren skulle beräknas, men eventuellt uppkommande överskott å den rätta arvsandelen icke behövde återbäras, har hemföljden alltmera kommit ur bruk och kan efter den nya arvslagen av 8 juni 1928, där intet särskilt namn finnes för densamma, icke sägas utgöra annat än ett sällsynt specialfall av förskott å arv, föreliggande blott i sådana fall då givaren av ett arvsförskott vid det tillfälle, då förskottet gives, träffar särskild bestämmelse om återbäring av eventuellt överskott å den rätta arvsandelen. Ss. namn på detta slag av arvsförskott torde dock ordet hemföljd knappast vara brukligt (ngt som även gäller HEMGIFT).
-GIVARE. (hemföljd- 1849. hemföljds- 1882 osv.) Schrevelius CivR 3: 100 (1849). Kock Hemf. 134 (1926). —
-TAGARE. (hemföljd- 1849. hemföljds- 1882 osv.) Schrevelius CivR 3: 101 (1849). Kock Hemf. 134 (1926). —
Spalt H 741 band 11, 1930