Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEMKOMMA, r. l. f.; l. HEMKOMME, n.; best. -et; pl. = (Stiernman)l. -en (Schmedeman Just. 550 (1668)).
Ordformer
(heem- 1555—1644. hem- 1581—1823. -komma 1581—1823. -kommo, oblik kasus 1555. -kom(m)e 1580—1668. -kommet (-kom(m)it), sg. best. 1569—1591)
Etymologi
[vbalsbst. till HEMKOMMA, v.; jfr HEMKOMST o. HEMKOM-]
(†)
1) hemkomst. Han haffuer fördrögt sijn heemkommo. LPetri 4Post. 37 b (1555). Brahe Oec. 20 (1581).
2) hemkomstöl (särsk. till firande av ett brudpars ankomst till det egna hemmet efter bröllopet). RA 2: 279 (1569). Effter Bröllopen (skola) alle solenne Heemkomme, som medh Gästebudh pläga skee (vara förbjudna). Stiernman Com. 2: 389 (1644). Fryxell Ber. 1: 61 (1823).
Ssgr, se HEMKOM- ssgr.

 

Spalt H 749 band 11, 1930

Webbansvarig