Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HEMKOMMA hem3~kom2a, v. -kommer, -kom, -kommo, -kommit, -kommen; se för övr. KOMMA, v. vbalsbst. -ANDE, -KOMNING (†, Lind (1738: hemkomning-öl), Dens. (1749; under hemkomst)); jfr HEMKOMMA, sbst., HEMKOMST.
1) till HEM II 1 a, 2 a: (åter)komma till sitt (stundom ngns) hem l. till sin hembygd l. sitt hemland; numera särsk. i p. pr. o. p. pf. G1R 10: 95 (1535). Erchebiscop Jacop .. war heemkommen ifrå Room. OPetri Kr. 269 (c. 1540). Att rosorna genast, som de hemkomma, uppackas och jordslås. Lind Egnahemsträdg. 101 (1913).
2) (†) till HEM II 3 a γ.
a) tillfalla; jfr HEMFALLA 1. Föregifvandes att sedan saaken är gången till hofrätten, böra och bötherna hofrätten heem komma. VDAkt. 1682, nr 172.
Spalt H 750 band 11, 1930