| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HEMKOMST hem3~kom2st, r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -er (Wulff Petrarcab. 145 (1905), Östergren (1927; angivet ss. sällsynt form)).
vbalsbst. till HEMKOMMA. — särsk. till HEMKOMMA 1.
1) förhållandet att man (åter)kommer till sitt hem l. sin hembygd l. sitt hemland; återkomst hem; stundom närmande sig bet.: mottagande som ngn får, då han återkommer hem. G1R 15: 164 (1543). Hafver .. (mannen) laga förfall (för sin bortovaro); förbide tå hustrun hans hemkomst. GB 13: 6 (Lag 1734). Mor ville inte, att vi skulle gå och lägga oss, förrän du kom, så att du skulle få en hedersam hemkomst. Lagerlöf Saga 56 (1908).
2) (†) förhållandet att bliva upptagen i en annans hem. (Min syster tillsades) med mijn breff oc skriffuelser hennis hemm kumst hoss migh (dvs. att hon skulle få sitt hem hos mig). BtFinlH 3: 120 (1541).
-ÖL. (i folkligt spr.) gille till firande av ngns hemkomst, särsk. (i sht förr) till firande av ett brudpars ankomst till det egna hemmet efter bröllopet (hos brudens föräldrar); jfr -KALAS samt HEMKOM- ssgr, HEMKOMMA, v. ssgr. Hamb. (1700). Dagen efter (dvs. efter Runebergs bröllop) hölls hemkomstöl hos de unga, och då gick det .. lifligare till än vid bröllopet. FoU 17: 187 (1904). Heidenstam Svensk. 2: 53 (1910).
Spalt H 750 band 11, 1930