| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HEMLIGHET hem3lig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
2) (†) till HEMLIG 2 b: mans l. kvinnas (yttre) könsdelar; blygd. ÄARäfst 100 (1596). Tholander Ordl. (c. 1870).
a) (numera knappast br.; jfr dock α o. β) abstr.: förhållandet att vara hemlig. Må .. hemlighetens natt i evigt mörker dölja / Det missdåd, som en fläck uppå min ära var. Kellgren 3: 8 (1792). Dalin (1852). — särsk.
α) (fullt br. i fackspr.) i fråga om rättegång o. d.: förhållandet att icke vara upplåten för allmänheten. Kallenberg CivPr. 2: 158 (1927).
β) (fullt br.) i uttr. i (all, största) hemlighet, på ett förtäckt sätt, i smyg, så att ingen obehörig märker l. vet om det. I hemlighet de taltes vid. Frese VerldslD 161 (1726). Han öfvade flitigt diktens konst, men länge i hemlighet. Dahlgren i 2SAH 47: 19 (1871). De besluta .. att i hemlighet skaffa undan liket. 5GbgVSH I. 2: 83 (1929).
b) konkretare: vad som är l. bör vara hemligt; vad man icke vill yppa; vad som icke får yppas. Bevara, förtiga, tiga med, hålla tyst med en hemlighet. Anförtro ngn en hemlighet. Yppa, förråda, röja en hemlighet. Vara invigd i l. få del av en hemlighet. Det är min (lilla) hemlighet. Det är en offentlig hemlighet att (osv.). Det är ingen hemlighet att (osv.). Icke hava några hemligheter för ngn, för varandra. Icke göra ngn hemlighet av ngt. Vppenbara icke ens annars hemligheet. Ordspr. 25: 9 (Bib. 1541). En blick förråder lätt dess hjertas hemlighet. Bellman Gell. 138 (1793). Jag var invigd i .. hennes hemligheter. Hallström Händ. 19 (1927).
4) (numera knappast br.) till HEMLIG 5: förhållandet att gå hemlighetsfullt till väga; hemlighetsfullhet, tystlåtenhet, förtegenhet. I alle tingh trachtar han effter hemligheet och egendom (dvs. egendomlighet). Lemwig Konst 92 (1673). Hofvet regerades och regerade, med .. större hemlighet. Dalin Montesquieu 146 (1755). Något vist ärende, som fordrade någon serdeles granlagenhet och hemlighet. JLiljencrantz (1786) i HT 1918, s. 248. jfr: Där fick jag Ers Hemlighet fast till slut. Hallström K11 11 (1918; yttrat till en person som icke ville röja en hemlighet).
5) (i högre stil; jfr dock b) till HEMLIG 6: vad som av Gud hemlighålles för människorna (l. flertalet av människor); vad som är undandraget mänskligt vetande l. ligger över (normal) mänsklig kunskaps- l. fattningsförmåga; mysterium, gåta (se d. o. 2). Thå sadhe han (dvs. Jesus) till them (dvs. lärjungarna), Idher är giffwit ath weta gudz rijkes hemmeligheet. Luk. 8: 10 (NT 1526). Samkänslan, som förenar menniskor, och hvarförutan sjelfva samhället vore otänkbart, är en af naturens djupaste hemligheter. Beskow i 2SAH 30: 208 (1857). Huru Kristi lidande och död kommit oss till godo, kan ju aldrig förklaras med människobegrepp och människoord, det blir ”korsets hemlighet”. SvTeolKv. 1928, s. 395. — särsk.
a) (†) övergående i bet.: sakrament. (Personer) them han (dvs. prästen) achtade owärdige at the medh Heemligheternes (Sacramenternes) Handtering skulle omgåås. Schroderus Os. 1: 526 (1635). Därs. 2: 53.
b) (fullt br.) med försvagad bet.: vad man har svårt att fatta l. begripa; vad som gör ett hemlighetsfullt l. mystiskt intryck; det märkvärdiga l. egendomliga (i l. med ngt); särsk. om endast hos ett fåtal människor förefintlig förmåga (o. som på andra gör ett hemlighetsfullt intryck); äv. om sätt att vinna framgång l. uppnå en viss effekt o. d. vilket blott ett fåtal människor känner l. förstår sig på; äv.: det (blott av ett fåtal kända) svåra l. väsentliga (i en konst o. d.). Det var hela hemligheten! Hemligheten ligger däri att (osv.). Hemligheten att behaga. Det är för mig en hemlighet. Möller (1745). Den vettige och sant bildade känner hemligheten, att välja det, som i hvarje fall bäst anstår, och tager hvarken något för mycket, eller för litet. Rydqvist i 2SAH 12: 432 (1827). De antike mästarnes stora hemlighet ligger egentligen däruti, att de visste gifva åt sina skapelser utseendet att vara till för sin egen skull. Rydberg KultFörel. 1: 148 (1884). Författare, som förstå hemligheten av en konkret stil. Lundell XXX (1893). Vi ha förut sett flere bevis på den uppoffrande romaranda, som var en av hemligheterna med segrarna. Grimberg VärldH 3: 438 (1928).
1) till 3 o. 4: som insveper sina göranden o. låtanden i dunkel; som innehåller l. bär på en hemlighet (l. hemligheter); som söker giva det intrycket att han bär på en hemlighet (l. hemligheter); avsedd att giva ett dylikt intryck. Hasselroth Campe 266 (1794). Den hemlighetsfulla typ av människor, som hellre skriva dagböcker än brev, .. låter (sällan) andra granska dem. Bergman LBrenn. 59 (1928).
2) till 5: gåtfull; mystisk. Atterbom Lyr. 2: 115 (1820). Det är likväl just det hemlighetsfulla, det ogenomträngliga, som öfvar den mäktigaste tilldragningskraft. Beskow i 2SAH 40: IV (1866). Hallström Händ. 312 (1927).
Avledn.: hemlighetsfullhet, r. l. f. till -FULL 1 o. 2. Ekelund 1GH 95 (1837). Lagerlöf Saga 210 (1908). —
-GÖMMARE. (†) person som bevarar (är rädd för att lämna från sig) hemligheter; hemlighetsmakare. Dalin Arg. 2: 290 (1734, 1754). Därs. 397. —
-KRÄMARE. [efter t. geheimniskrämer] (numera föga br.) hemlighetsmakare. Wikforss 1: 630 (1804). En hemlighetskrämare av den naiva typen. Östergren (1927; angivet ss. mindre vanl. än hemlighetsmakare). —
-KRÄMERI. [efter t. geheimniskrämerei] (numera föga br.) hemlighetsmakeri. JournLTh. 1812, nr 239, s. 1. Scott Wav. I (1855). Östergren (1927; angivet ss. mindre vanl. än hemlighetsmakeri). —
-MAKARE. [jfr ä. d. hemmelighedsmager] person som insveper sina göranden o. låtanden i dunkel; person som vill göra intryck gm ett hemlighetsfullt uppträdande l. gm att låtsa sig sitta inne med många hemligheter. Berndtson (1880). Östergren (1927). —
-MAKERI. jfr -MAKARE. FForssberg (1839) hos Dahlgren Släktprof. 1: 253. Frimureriet, som på 1730-talet införts i Ryssland, blef .. på grund af sitt hemlighetsmakeri och sina filantropiska sträfvanden utsatt för svåra förföljelser. 2NF 23: 1362 (1916). Hemlighetsmakeriet kring Andréepapperen. ST(A) 1930, nr 248, s. 6. —
-VÄSEN. (i sht i högre stil) hemlighetsmakeri. Schybergson FinlH 2: 97 (1889). Vi hava frånsagt oss allt skamligt hemlighetsväsen och gå icke illfundigt till väga. 2Kor. 4: 2 (Bib. 1917).
Spalt H 757 band 11, 1930