Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HERS, sbst.2; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(hers 1805—1854. herse 1805—1904. härs 1755 (: Härser, pl.))
Etymologi
[av fr. herse, av lat. (h)irpex, ett slags räfsa]
(†) bef. fällgaller (i valvet till en fästningsport o. d.), orgvärk. 1VittAH 1: 216 (1755). Sturtzenbecher 211 (1805). Ekbohrn (1904).

 

Spalt H 846 band 11, 1931

Webbansvarig