| Publicerad 1931 | Lämna synpunkter |
HEXA- häk1sa- (jfr dock HEXA-METER), l., framför obetonad vokal, HEX- häk1s-.
som innehåller ett sextal av ngt; ss. första led i ssgr.
B: HEXA-EDER -e4der, r. l. m.; best. -n; pl. -drar—40, stundom —32. [jfr t. hexaeder, fr. hexaèdre; senare leden hör till gr. ἕδρα, säte (jfr SITTA)] mat. kropp med sex ytor, sexkant, tärning; särsk.: kub. Sturtzenbecher (1805; med hänv. till kub). Hexaedern eller kuben. ASjögren Min. 17 (1865).
Avledn.: hexaedrisk, adj. (i fackspr.) En Crystall, med hexaëdriska Figurer. Linné Stenr. 37 (c. 1747). WoJ (1891). —
-GON -gå4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er. [jfr t. o. eng. hexagon, fr. hexagone; av senlat. hexagonum, av gr. ἑξάγωνον, sg. n. av ἑξάγωνος, sexvinklig; jfr -GON, sbst.2] mat. plan figur (polygon) med sex sidor o. sex vinklar; vanl. om regelbunden (liksidig o. likvinklig) sexhörning; jfr SEX-ÄCK. Rålamb 8: 16 (1691). Sturtzenbecher 505 (1805). BonnierKL 9: 430 (1926).
Avledn.: hexagonal, adj. sexhörnig. Björkman (1889). Schück Shaksp. 1: 194 (1916). särsk. miner. i uttr. (det) hexagonala systemet, kristallisationssystem med fyra kristallaxlar, tre likvärdiga i ett plan, bildande lika vinklar med varandra, o. den fjärde vinkelrät mot de övriga. ASjögren Min. 15 (1865).
-GRAM -gram4, n.; best. -grammet; pl. = l. -grammer. [jfr t. hexagramm, eng. hexagram, fr. hexagramme; jfr -GRAM] magiskt tecken bestående av två liksidiga trianglar som skära varandra så att varje sida i den ena är parallell med en sida i den andra (varvid en regelbunden sexhörning uppkommer, om de sex vinkelspetsarna sinsemellan förbindas med räta linjer). Strindberg Fagerv. 328 (1902). —
-KORD -kå4rd, n. ((†) r. l. m. Envallsson, Auerbach (1909)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = l. -er. [jfr t. o. eng. hexachord, fr. hexacorde; av sengr. ἑξάχορδος; senare leden till χορδή, sträng (se KORDA)] mus. diatonisk följd (skala) av sex toner med ett halvt tonsteg mellan tredje o. fjärde tonen. Envallsson MusLex. (1802). Wegelius MusH 38 (1891). Hexakord .. en skala på sex toner, som på 1000-t. efterträdde en äldre skalindelning i tetrakord. BonnierKL (1924). —
-METER häksa3meter2 l. 0400 (hexàmet’r Dalin), äv. (numera föga br.) häk1same4ter (Polyfem III. 4: 1 (1810: hexametrer, pl.)), r. l. m.; best. -n; pl. -trar (Tegnér (WB) 3: 450 (1821) osv.) ((†) -trer Rabener FörsOrdab. 16 (1763), Blanche Profbl. 13 (1850); = (CGvBrinkman (1830) hos Wrangel BrinkmTegn. 244)). [jfr t. o. eng. hexameter, fr. hexamètre; av lat. hexameter, av gr. ἑξάμετρος; senare leden till μέτρον, mått (se METER)] metr. sexfotad vers; vanl. om den vers (det versmått) som består av fem daktyler (vilka, i femte versfoten dock bl. undantagsvis, kunna ersättas av spondéer l., i modern, rytmisk vers, trokéer) o. en avslutande spondé l. troké. Lagerbring HistLit. 203 (1748). Svedbom SvSpr. 176 (1824). Albert Engström har så innerligt rätt, när han skriver sina stygga hexametrar om oss bondriksdagsmän. Nilsson Kabb. 120 (1916).
Avledn.: hexametrisk1040, adj. Boman Cato 2 (1802). Med Julqvällen afslutas serien af Runebergs hexametriska idyller. Söderhjelm Runebg 2: 136 (1906).
Spalt H 881 band 11, 1931