| Publicerad 1931 | Lämna synpunkter |
HIEROFANT hi1erofan4t l. -å-, äv. -ω-, m.; best. -en; pl. -er.
i sht rel.-hist. eg.: person som förevisar heliga ting; överstepräst; särsk. om den präst som intog den främsta platsen vid Demeters hemliga kult i Eleusis i Attika; ngn gg äv. bildl. Stagnelius (SVS) 1: 332 (c. 1815). Atterbom PoesH 2: 34 (1848). Lärjungskaran .. / .. sig slöt med beundran och kärlek / Kring den vördade hierofant (dvs. Linné). Sätherberg Blomsterk. 94 (1879). OoB 1896, s. 317. Den eleusinske hierofantens namn fick ej nämnas. Nilsson PrimRel. 135 (1911).
Spalt H 887 band 11, 1931