Publicerad 1931 Lämna synpunkter HIMMELHUS l. HIMMELSHUS, sbst.2 n.; best. -et; pl. =. Ordformer (himmel- 1635—1754. hiimmels- 1669) Etymologi [dialektal ombildning av HEMEL-HUS resp. av ett (icke anträffat) hemil(e)shus, till HEMILE; jfr fnor. heimilishús, avträde] (†) avträdeshus; jfr HEMLIG-HUS. Schroderus Os. 1: 165 (1635). Lundberg Träg. 175 (”155”) (1754). Spalt H 912 band 11, 1931 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se