Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HISS his4, sbst.1, n.
Ordformer
(his 1802. hiss 1835 osv.)
Etymologi
[av t. his; se för övr. DISS, sbst.2]
mus. den med ett halvt tonsteg höjda tonen h; nottecknet för denna ton. Mecklin BegTonk. 14 (1802). Hiss. Namnet på den med ett kors företecknade noten h; förvexlas enharmoniskt med c. Höijer MusLex. (1864). BonnierKL (1924). — jfr DUBBEL-HISS.
Ssgr (mus.): HISS-HISS. = -ISS. Mecklin BegTonk. 15 (1802). —
-ISS. tonen hiss höjd med ett halvt tonsteg, dubbelhiss.

 

Spalt H 955 band 11, 1931

Webbansvarig