| Publicerad 1931 | Lämna synpunkter |
HISTORISERA his1tωrise4ra, äv. -or- l. -år-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) (i fackspr.) motsv. HISTORIA II 1, = HISTORIERA 1. SvLittFT 1834, sp. 615. Den historiserande och af medeltidslärdom uppfyllda inledningen till Snorra eddan. NF 5: 368 (1882). Sannolikare är, att Marsk Stigsvisans författare haft en ballad framför sig, som behandlat samma ämne, som Saxo historiserat. NordT 1893, s. 42. SvLittH 1: 105 (1918).
2) (†) motsv. HISTORIA II 1, = HISTORIERA 2. Jag .. ber om ursäkt för det jag, som vill undvika historien öfver min tid, dock historiserar mig sjelf och nästan allt hvad jag sett, tänkt och belefvat (dvs. upplevt). Wingård Minn. 11: 78 (1849).
3) (numera knappast br.) motsv. HISTORIA II 6, = HISTORIERA 3. Jag ej fallen är att nu historicera. Lannerstierna Vitt. 24 (1791). FoU 17: 106 (1904).
Spalt H 969 band 11, 1931