| Publicerad 1931 | Lämna synpunkter |
HJÄLPREDA jäl3p~re2da, v. -reder, -redde, -redt, -redd. vbalsbst. -ARE (Sylvius Curtius 463 (1682), Östergren (1927; angivet ss. sällsynt)), -ERSKA (Östergren (1927; angivet ss. sällsynt)).
1) hjälpa (ngn); giva (ngn) vägledning; numera bl. (i vissa trakter, föga br.): biträda (ngn) i arbetet, tjänstgöra ss. hjälpreda (se HJÄLPREDA, sbst. 5) åt (ngn). Sylvius Curtius 463 (1682). Mitt ändamål är .. allenast at så mycket hjelpreda Landtmannen, at han slipper til dageligt behof anlita en Hofslagare. Brauner Bosk. 46 (1756). Di hjälpreder henne lite då. Östergren (1927; angivet ss. sällsynt o. ngt vard.).
2) (†) refl.: reda sig, (nödtorftigt) hjälpa sig fram. Om .. öfversättaren icke förstått Engelska språket, vidare än så, som man med et flitigt bruk af Lexicon kan hjelpreda sig, .. så (osv.). JournSvL 1798, s. 14. Berndtson (1880).
Spalt H 1041 band 11, 1931