| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HJÄRTLIG jær3tlig2, äv. (numera bl. arkaiserande) HJÄRTELIG jær3telig2, adj. -are. adv. = (numera bl. ngn gg arkaiserande, SvOrds. B 1 b (1604), Holmström Gram. 25 (1926)), -A (†, G1R 1: 220 (1524), Schultze Ordb. 1903 (c. 1755)), -AN (†, Prytz MStenbock A 3 b (1633)), -E (†, Svart Ähr. 74 (1560)), -EN (RA I. 1: 577 (1548) osv.), -T (Linné SvArb. 2: 52 (1736) osv.).
1) (numera knappast br.) motsv. HJÄRTA II 1: som finnes i ngns sinne l. hjärta. Det hierteliga misstroendet, som Hans Maj:t hade fattat. Nordberg C12 1: 368 (1740); jfr 3. Säg redligen ut dina hjertliga tankar. CFDahlgren 1: 109 (1831); jfr 2. — särsk. (†) ss. adv.: i hjärtat, i sinnet. Helghonen äro hierteligha wedherqueckte aff tigh käre brodher. Filem. 7 (NT 1526; Bib. 1917: du .. har vederkvickt de heligas hjärtan).
2) motsv. HJÄRTA II 1, särsk. II 1 e: som går från hjärtat, innerlig; äv.: uppriktig, sann; ofta om glädje. Hjärtliga lyckönskningar på födelsedagen. Hjärtliga hälsningar. G1R 1: 220 (1524). Wij äre barn som bedie tigh, / I Jesu Namn rätt hiertelig. Ps. 1695, 313: 8. Hiertelig tacksäjelse för besväret af Actis parisinis. Linné Bref I. 2: 293 (1767). Hans (dvs. Gnosspelius’) hjärtligaste nöje var att enkelt, värdigt och vackert .. vara behjälplig .. vid vår Svenska Gudstjänst. Wulff WTGnosspelius 22 (1888). — särsk.
a) i fråga om skratt: otvungen, utan elakhet l. bitterhet, god. Skratta hjärtligt åt ngt. Asteropherus 35 (1609). Det glada, hjärtliga skrattet har alltid värderats som en lyckogåva för människorna. Cederschiöld Ordlek. 1 (1910).
b) (†) ss. adv., närmande sig l. övergående i bet.: med tillfredsställelse, med glädje, gärna. Landtmarschalken (höll) en .. oration, deropå vttgåendes, huru hierteligen och gerna dhe hade anhört denna proposition. RARP 1: 161 (1632). Hagberg Shaksp. 5: 275 (1848).
c) ss. adv., närmande sig bet. av ett förstärkningsord (jfr d, 3): innerligt, mycket, ofantligt; framför adj. äv.: värkligt. Hierteligha käär haffuer iagh tigh, Herre. Psalt. 18: 2 (Bib. 1541). Hon hämtar vatten och tar in saft, så hjärtligt glad att hon har något att bjuda oss. OoB 1896, s. 293.
d) i fråga om obehaglig l. ovänlig känsla o. d.; äv. ss. adv.; ofta närmande sig bet. av ett förstärkningsord (jfr c, 3): innerlig. ÖB 30 (1712). Isabella (fick) hjälpa till att klappa hundarna, något som hon hyste en hjärtlig motvilja för. Cederschiöld Riehl 2: 25 (1878). De teologiska strider, som upprörde .. (Montaignes) samtid, voro honom hjärtligt likgiltiga. Sylwan (o. Bing) 1: 192 (1910).
3) [anv. utvecklad ur 2 c, d] ss. förstärkningsord.
a) (numera bl. vard., skämtsamt) ss. adv.: högeligen, ofantligt, mycket. G1R 27: 119 (1557). När han kom thit blef han så hiartelig siuk at han måste lata föra sig til Stokholm. Horn Lefv. 110 (c. 1657; rättat efter hskr.). Jag (var) så hjertligt sömnig. Bremer Grann. 1: 8 (1837). Jag frös hjärtligt i mitt rum. TurForskn. 13: 113 (1922).
b) (†) i fråga om förtärande av starka drycker: grundlig, ”kraftig”, ”duktig”. Blanche Våln. 575 (1847). (Mr Stiggins) tog sig en god och hjertlig klunk af toddyn. Backman Dickens Pickw. 2: 386 (1871).
4) motsv. HJÄRTA II 2, om person: som äger l. visar ett godt hjärtelag, som hyser vänliga känslor gentemot andra, vänlig, välvillig. Tegnér (WB) 6: 18 (1827). Det är enkla och hjärtliga människor. Östergren (1927).
5) motsv. HJÄRTA II 2, om sak: som har avseende på l. röjer l. ådagalägger vänligt o. välvilligt sinnelag l. vänliga o. varma känslor l. ett godt hjärtelag. Jes. 63: 15 (”64”) (Bib. 1541). En menniskia, som .. hafwer hierteligit medlidande med mig. Swedberg Cat. 214 (1709). Nu med ett hjertligt handslag / Skildes hertig Carl från sina tappre. Oscar II I. 1: 36 (1858, 1885). Hallström Händ. 39 (1927).
Spalt H 1096 band 11, 1932