Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOJARE hoj3are2, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. =.
Ordformer
(hoij- 1850)
Etymologi
[sannol. till HOJA, v.2, o. eg. avseende vindens vinande ljud]
(numera föga br.) sjöt. hård vind. Gosselman Sjöm. 2: 113 (1839). Sparre Sjökad. 351 (1850).

 

Spalt H 1108 band 11, 1932

Webbansvarig